One Direction novell

Jag vaknade tidigt, till och med innan mitt alarm hade börjat tjuta. Jag stängde av det och studerade Louis ett tag, där han låg med ryggen mot mig och sov. Han var vacker. 

- Goodmorning, hörde jag plötsligt Louis säga, och jag ryckte till. Jag som trodde att han sov!

- Goodmorning, sa jag förvånat.

Louis vände sig om mot mig och log nyvaket.

- I thought you were sleeping, sa jag och drog honom intill mig.

- Nope, sa han och pussade mig på kinden.

Vi låg kvar och pratade ett tag. Louis berättade att dom skulle fortsätta inspelningen av Little Things musikvideo idag, och jag såg fram emot att få se den när den var klar.

- If you want to I can make you some swedish pancakes? frågade jag och Louis sken upp.

- I'd love to try them! sa han och vi skrattade. 

- Then let's do it, sa jag och så gick vi ner till köket. Pappa låg fortfarande och sov, så vi gjorde extra många så att även han fick frukost när han vaknade.

- These are good, sa Louis när vi satt ner och åt. Han hade munnen full och jag kunde bara skratta.

- Niall would love them, sa han när han hade svalt och jag nickade. Det skulle han!

Efter maten gick vi upp till mitt rum igen. Louis sa att han kunde duscha och byta om när han kom till studion, så jag lät honom använda min dator medans jag tog en dusch. Det var skönt att få fräscha upp sig, och jag kände mig genast piggare när jag klev ut ur duschen. Som vanligt smörjde jag in mig med min rosdoftande lotion, och virade sedan en handduk runt kroppen. Jag gick in i mitt sovrum för att dra fram kläder.

- Nice, sa Louis, och när jag kollade upp flinade han.

- What? frågade jag och log lite.

- You, sa han och jag kunde inte låta bli att le. Jag vände tillbaka blicken till min garderob, och drog fram ett par svarta, tajta byxor, en jeansskjorta och underkläder, sedan gick jag tillbaka in till badrummet för att klä på mig.

Jag kollade mig i spegeln och såg att det droppade vatten från mitt hår, så jag fick dra fram hårtorken och torka håret. Louis kom in i badrummet.

- You look beautiful, sa han och kramade om mig bakifrån.

- Thanks, so do you!

Jag sminkade mig med mascara och lite foundation, och hela tiden kollade Louis på. Jag började skratta när jag mötte hans uttråkade blick i spegeln.

- Isn't it fun watching me doing my makeup? frågade jag sarkastiskt, och Louis skakade på huvudet och såg överdrivet ledsen ut. Efter fem minuter var jag iallafall klar.

- I'm done! utbrast jag glatt och Louis applåderade. 

Klockan var bara åtta, men vi bestämde oss för att åka till min skola ändå. Vi tog en taxi dit, och utanför skolan var det helt öde. Vi gick och satte oss på en bänk och pratade lite.

- Zayn just texted that they will pick me up here in ten minutes, sa Louis och jag nickade. Om tio minuter var klockan kvart i nio, och då hade det säkert hunnit bli befolkat på skolan. Jag flyttade mig närmare Louis, och han drog ner mig så att jag låg med mitt huvud i hans knä. Vi kollade på varandras ansikten utan att säga någonting, men det var under en behaglig tystnad. Jag pillade lite med hans fingrar i mina, och han lutade sig ner för att kyssa mig. Från någon annans ögon måste vi verkligen se ut som värsta kärleksparet, men det kanske var det vi var också? En bit ifrån vår bänk hördes ljudet av en buss som stannade, och jag såg att Louis satte på sig ett par solglasögon. Om någon skulle se oss tillsammans så här offentligt skulle Louis få  problem!

Folk gick förbi och kollade på oss, och bland folkmassan såg jag William. Jag satte mig upp bredvid Louis och mötte Williams blick. Jag log och vinkade mot honom, men han vinkade inte tillbaka. Istället kollade han bara bort och fortsatte gå mot skolan. Förvånat sänkte jag min hand.

- Who was that guy? frågade Louis såg hade sett hela händelsen.

- He is in my class.. I thought we were friends, sa jag och suckade.

- Maybe he is jealous because you're with me? 

- Yeah maybe.. actually he asked me out one day before the concert! kom jag på och Louis såg plötsligt väldigt glad ut.

- And you said no because you were going to see One Direction?

- Yes I did, sa jag och kysste honom.

- Thank god for that! sa Louis högt och vi skrattade lyckligt. Om jag hade tackat ja till William så hade jag ju aldrig träffat Louis.

Det körde in en svart bil framför vår bänk, och rutan närmast oss vevades ner. 

- Hello lovebirds! sa Niall glatt och vinkade åt oss. Han hade en huva uppdragen över huvudet, och ett par solglasögon som skymde hans ögon.

Jag och Louis ställde oss upp och gick fram till bilen.

- Hi Niall, sa jag lite lågt och log mot honom.

- Nathalie, how are you? frågade han.

- I'm great, and you?

- I'm good! svarade han och log stort.

- I gotta go now, but good luck today! sa jag och Niall vinkade åt mig. Jag vände mig mot Louis och vi såg sorgset på varandra. 

- I wish I could be with you all day, sa jag och kramade honom länge.

- I know.. sa han tyst och kramade mig tillbaka.

Jag släppte taget om honom och kollade in i hans ögon.

- I'll call you, sa han och jag nickade. Vi kysste varandra länge innan vi skiljdes åt.

Precis som dagen innan attackerade Ellen och Rosie mig med frågor om Louis. Självklart förstod jag att dom undrade, men det började bli irriterande nu.

- I saw what Louis and Eleanor wrote on twitter, so I guess you guys can be official with your realtionship soon? 

- Guess so, sa jag bara. Varken Ellen eller Rosie märkte att jag blev trött på deras prat, utan dom fortsatte istället bara.

- Please guys, can't you talk about something else?

- Aww, honey what's wrong? did you got in a fight with Louis? 

Jag fick behärska mig själv för att inte skrika åt dom, men jag gick tyst därifrån.

Resten av dagen blev långtråkig. Jag undvek mina enda kompisar för att jag inte orkade höra deras prat om mig och min pojkvän, och på mattelektionen så undvek William mig. Allt jag ville var att Louis skulle ringa, och just när jag knappt stod ut mer så gjorde han det.

- Hey babe! sa jag och nästan sprang ut ur klassrummet för att prata med honom.

- Hey! sa Louis, och han lät glad.

- How's it going? frågade jag.

- Really good, svarade han. 

- I thought about something.. fortsatte han och lät glad.

- Go on...?

- Do you wanna be my girlfriend? frågade han. Jag kände hur jag blev varm, och log stort.

- Yes! 

- And do you wanna make it official? fortsatte han, och jag kunde nästan höra att han också log. Tankarna for snabbt igenom mitt huvud. Mitt liv skulle förändras något enormt om vi gick ut med ett förhållande, men jag ville ju ingenting annat än att vara tillsammans med Louis.

- Yes, I want to make it official, sa jag med en bestämd röst.

- You're the best! sa Louis.

- No, you're the best! protesterade jag.

- But when are we gonna do it? fortsatte jag. 

- If you want to.. we can do it now! sa Louis. 

- Okay, sure. Why not? sa jag och skrattade.

- Thank you sweetheart, it means alot to me! 

- Me to, sa jag.

- I'm sorry but I gotta go, but I'll talk to you later, okay? 

- Okay, bye! sa jag. Vi la på, och jag gick tillbaka in till min klass. 

Allting var som vanligt, tills en tjej lite längre fram i klassrummet började skrika.

- Oh my god... oh my god... OH MY GOD! skrek hon och vände sig om mot mig.

- It's really you! fortsatte hon, och jag kollade oförstående på henne.

- What? frågade jag oroligt. En annan tjej bredvid hon som skrek började plötsligt skrika hon med.

- Are you dating Louis Tomlinson?! skrek hon, och plötsligt hade jag alla blickar på mig.

Istället för att svara tog jag min mobil och sprang ut ur klassrummet in till en toalett. Jag tog fram min mobil och började smsa Louis.

 

*All the girls are freaking out because of you and me, help!!*

 

Louis svarade direkt.

 

*Oh, I'm so sorry! Paul will come help you get out of there, where are you?*

 

*I'm at the bathroom next to my classroom; room 17. Thanks!*

 

Det tog ungefär fem minuter innan Paul kom för att hjälpa mig. 

- Hello, Nathalie? It's me, Paul! hörde jag utanför dörren.

Jag öppnade den försiktigt, och utanför stod han.

- Thank you so much Paul! sa jag.

- No problem! 

Han förde bort folkmassan som hade samlats utanför toaletten, och gick med mig till sin bil.

- I can't believe this. It's so sick! sa jag när vi hade satt oss i bilen.

- You will be used to this, sa han bara och började köra.

Vi pratade inte mycket alls under bilfärden hem till mig, men det gjorde mig ingenting. Han stannade bilen utanför mitt hus, och gick runt för att öppna dörren åt mig. Jag log tacksamt mot honom.

- Thank you again Paul! 

- No problem, take care! sa han och jag vinkade hejdå.