One Direction novell

Vi hade just kommit fram till det stora mallet när Harry fick ett samtal. Han fick en bit ifrån oss och pratade lugnande åt personen i andra luren. Kunde det vara Louis? Jag sneglade oroligt åt Liam, och han la en hand på min axel och sa:

- I think it's Louis.

- Is he okay? frågade jag, men hur skulle Liam kunna veta det?

- Ofcourse, lugnade Liam mig och gav mig en kram. Det kändes lite bättre när han sa så.

Harry kom tillbaka med en stressad blick.

- I gotta go, sa han och började gå mot bilen.

- Harry, what happend? ropade Niall och sprang fram till Harry.

Dom pratade tyst och Niall nickade, sedan kom han tillbaka till oss.

- Paul, follow Harry. We'll be okay, sa Niall och kollade på Paul som såg tveksam ut.

- Are you sure? I can send someone here if you'd like? frågade han.

- Yes I'm sure, go! sa Niall och kollade tacksamt på Paul.

Paul hoppade in i bilen och körde härifrån med Harry i baksätet.

- Let's go shopping! utbrast Zayn glatt, och vi började gå mot alla affärer.

Den första butiken vi besökte var Topshop, och jag plockade på mig en massa kläder innan jag gick in i provhytten. 

- How about this? frågade jag och snurrade runt i en svart kappa som hängde ända ner till fötterna. 

Killarna skrattade.

- You should totally buy it! sa Liam och gjorde tummen upp mot mig.

Jag skrattade och fortsatte prova kläder. När vi äntligen kom ut från Topshop bad jag om ursäkt för att jag hade tagit så lång tid där inne.

- No problem, it was fun! sa Niall och dom andra nickade.

Jag var förvånad över att inga fans hade upptäckt killarna ännu, men just då gjorde några det.

- It's One Direction! skrek tre tjejer och sprang fram till oss.

- Hi girls, sa Niall och log mot dom.

- Can we take a picture? frågade en av tjejerna.

- Sure, sa Liam.

- I can take the picture, sa jag och log mot tjejerna. Den ena tjejen gav mig sin iPhone, och sedan fotade jag dom i en gruppbild.

- There you go! sa jag.

- Thank you so much, sa tjejerna och sprang glatt ifrån oss.

Vi skrattade och gick vidare mot Urban Outfitters.

 

 

Jag ringde på Louis dörr några gånger innan han öppnade. Jag kramade direkt om honom och fortsatte sedan till hans soffa, där vi båda slog oss ner.

- So, how did it go? frågade jag.

- Not so good, sa Louis och suckade.

- She cried and screamed at me. I felt so helpless!

- You did the right thing, Lou! sa jag och klappade honom på axeln.

- Thanks, man.. sa Louis och gav mig en kram.

- Where is everybody? frågade han över min axel.

- At the mall, svarade jag.

Louis nickade.

- How do I look? frågade han.

- You look hot! sa jag och vi skrattade.

Jag satt hos Louis och vi pratade i säkert en timme. Sedan sa han att han ville att Nathalie skulle komma hem till honom igen, och gick för att ringa till henne. 

 

- Hello, svarade Nathalie i telefonen. Hennes röst gjorde mig plötsligt glad, och jag längtade efter att få se henne igen.

- Hi Nathalie, sa jag och log för mig själv.

- Louis! utbrast hon.

- Are you okay? frågade hon och lät orolig. 

- I'm fine, can we meet? I miss you! sa jag.

- I miss you to, sweetheart! I'm at the mall with Liam, Zayn and Niall, but I'll tell them that I need to go home, sa hon.

- Thanks, you're the best. Bye!

- Bye!

 

Jag gick tillbaka till Harry, men då sa han att han behövde gå. Jag följde honom till dörren.

- Thanks for coming, it really helped! sa jag och gav honom en kram.

- No problem, bro! Call me whenever you need me, and I'll be there, sa Harry och log.

- Thanks Harry, sa jag allvarligt och han nickade.

- Bye!

- Bye!

 

Efter att jag hade pratat med Louis gick jag fram till killarna som stod och beställde smoothies till alla.

- I'm sorry guys, I gotta go. Louis needs me, sa jag.

- Oh okay, let's go! sa Niall och killarna nickade instämmande.

- No, you guys can stay, sa jag och log mot Niall.

- We're done anyway, sa Zayn, och jag nickade lite. Niall ringde en taxi, som direkt var på plats.

När vi kom ut från mallet så frågade Zayn mig:

- So how is Louis? 

- He sounds okay, but he's not happy, sa jag och kollade sorgset på honom.

- He's going to be alright, you know... Zayn la en arm runt mig och så fortsatte vi gå.

Från ingenstans hoppade en kille fram framför oss med en stor kamera.

- Smile! sa han och fotade oss ett flertal gånger. Det gick så fort så att vi inte ens ta skydd med händerna, och plötsligt sprang killen iväg.

- Shit! this is not good, sa Zayn bekymrat och tog ner armen ifrån mig.

- Woah, what happend? frågade Liam och Niall.

- He got a picture of me holding my arm around Nathalie, sa Zayn. Killarna såg lite besvärade ut, men sedan gick dom och satte sig i taxin. Jag gjorde det samma, och förstod inte riktigt vad som kunde vara farligt med det. Det var ju bara en bild, eller?

 

Det tog ungefär 15 minuter att ta sig ifrån parkeringen till Louis lägenhet.

- Take care of him now! sa Liam och flinade mot mig.

- I will! skrattade jag.

- Bye Nathalie! ropade de andra killarna, och jag vinkade glatt mot dom.

Jag såg taxin åka iväg, så jag gick in i trapphuset och gick trapporna upp till Louis dörr. Jag ringde på dörren.

Det tog ungefär en minut innan dörren uppnades och Louis stod framför mig.

- Babe! sa han och omfamnade mig hårt. Jag andades in hans doft och kysste honom på halsen.

- I've missed you, sa jag. 

- I've missed you to! sa Louis och kramade mig ännu hårdare. Jag fick nästan svårt att andas, men det gjorde mig absolut ingenting!

- Come in, sa han och jag stängde dörren bakom mig.

Vi gick in till hans soffa och jag kröp upp i hans famn.

- How did it go? frågade jag tyst.

Louis suckade.

- She was devastated, and there was nothing I could do. I felt so helpless... 

- You did great, trust me.

Louis tittade på mig.

- Really? 

- Really! sa jag och pussade honom på kinden.

 

Vi beställde hem en pizza som vi satt och åt i soffan. Bordsskick var inget som vi tänkte på!

- Look at us! utbrast jag och skrattade. Louis kollade på mig och skrattade han med.

- This is nice, sa han och tog en till bit pizza.

- Very nice, instämde jag.

- Did you find anything at the mall today? frågade Louis med munnen full av mat.

- Yes, I bought a sweater! sa jag och reste mig upp för att hämta den. Den låg nertryckt i en påse i hallen, och jag slängde snabbt av mig min tröja och satte på mig den nya. Jag gick till vardagsrummet igen och snurrade runt framför Louis.

- Tada! 

 

 

- Very nice! sa han och log mot mig.

- Thank you! 

Vi hjälptes åt att plocka in all disk i diskmaskinen, och sedan gjorde vi oss i ordning för att sova. Jag tvättade bort sminket och borstade tänderna. När vi sedan låg bredvid varandra i sängen så kom jag att tänka på den där killen som hade fotat mig tillsammans med Zayn utanför mallet.

- I forgot to tell you, when we were going out of the mall, there was this random guy who started taking photos of me and Zayn! sa jag och vände mig mot Louis.

- Yeah, that happens, sa han bara.

- But he got a photo of us when Zayn was holding his arm around me, tillade jag.

- Why did he even hold his arm around you? 

- He was just supporting me from being worried about you, sa jag och det fick honom att le lite.

- Oh okay, but I don't think we need to worry about that. Things like that happens alot, sa Louis.

Jag nickade.

- What are you gonna do tomorrow? frågade jag intresserat.

- We're going to record a new music video, it's going to be fun!

- How nice, what song? frågade jag.

- Little things, sa han och jag log. Little things var en av mina favoritlåtar med One Direction, och jag såg fram emot att få se videon när den var klar.

- What are you doing tomorrow? frågade Louis.

Jag suckade.

- School.

- Does your friends know about me? 

- Ellen and Rosie knows that we met a day after the concert, but that's all. 

- Okay, sa han och gäspade.

- I can drive you to school tomorrow if you'd like? fortsatte han med sömnig röst.

- Thanks! 

- No problem, mumlade han tyst. Jag såg att han var nära på att somna, så jag gav honom en lätt puss på kinden och sa godnatt men fick ingen respons.

 

 

 

Blev ett ganska långt kapitel idag, där det händer ganska mycket. Vad tycker ni? Kommentera gärna! :)