2012-12-26
10:09:29
Gotta be you kap.22
Jag öppnade bildörren och satte mig i sätet bredvid Louis.
- Hi darling, sa han och tog mitt ansikte mellan sina händer och kysste mig.
- Hi, I've missed you! sa jag och tog på mig bilbältet.
- I've missed you to, sa Louis och började köra.
- Are we going to your place? frågade jag.
- Nope! sa Louis och såg förväntansfull ut.
- My place? frågade jag.
- Nope! sa Louis och skrattade.
- Tell me! utbrast jag och skrattade, men han skakade bara på huvudet och flinade. Jag suckade tyst, jag tyckte inte om överraskningar.
Louis skruvade upp musiken på radion och sjöng med lite tyst för sig själv. Jag lutade mig tillbaka på sätet och lyssnade när han sjöng. Det lät så fint!
- How is the video going? frågade jag.
- It's done! sa han och log mot mig.
- That's great! I can't wait to see it, sa jag och log för mig själv.
- Just wait, sa Louis och flinade. Han svängde in och stannade framför en stor byggnad.
- Where are we? frågade jag förvånat och gick ut ur bilen.
- At the studio! sa Louis och kom fram till mig. Han kramade mig och gav mig en snabb kyss innan vi började gå mot byggnaden.
- So this is where the video is recorded, I guess? frågade jag medans Louis höll upp dörren för mig.
- Exactly, and the boys are here waiting for us! sa han och tog min hand i sin.
Vi gick in till ett stort vitt rum där vi möttes av Zayn, Harry, Niall och Liam.
- Hey guys! sa Harry och kramade om oss båda.
- Hi, how are you? frågade jag och log mot honom.
- I'm good, how are you? frågade Harry och log han också.
- Great! sa jag.
De andra killarna kramade om mig dom också, och sedan satte vi oss i en stor soffa som var placerad mitt i rummet.
- I thought I could show Nathalie the video, sa Louis och fällde upp skärmen på en laptop som stod på ett bord framför soffan.
- Are you guys alone here? frågade jag förvånat och kollade mig runt om i rummet.
- Ofcourse not, but the others took a break, sa Liam.
- Oh okay, sa jag och nickade.
Jag kollade på datorskärmen för att försöka se vad Louis höll på med, men jag blev bara förvirrad.
- Here it is.. Nathalie come sit here! sa Louis plötsligt och klappade i sitt knä. Jag tvekade i någon sekund, men reste mig sedan upp och satte mig i Louis knä. Han slog armarna runt mig och jag skrattade tyst. Jag kollade snabbt åt killarnas håll och såg att Zayn och Harry satt med blickarna riktade mot oss och log, medans Niall och Liam satt och stirrade på datorskärmen.
- Press play! utbrast Liam otåligt och vi skrattade.
- Okay, okay! lugnade Louis och tryckte på knappen. Han höll fortfarande sina armar runt min mage och vilade sitt huvud mot min axel.
Jag satt och kollade storögt på videon, och när Louis sjöng sitt solo drog jag hans arm runt mig och pussade på hans hand.
- I love it, mumlade jag utan att släppa blicken från datorskärmen. Jag hörde hur Niall och Harry skrattade åt mig, men inte ens det fick mig att släppa blicken ifrån Louis som just nu sjöng.
- I'm glad you liked it, sa Louis och pussade mig i nacken.
- I think we did a good job, boys! sa Liam bakom mig och killarna instämde.
- You can tell just by looking at Nathalie, sa Niall och skrattade. Jag vände hastigt på huvudet mot honom och flinade. Killarna började småprata medans jag fortsatte kolla på videon, och jag tänkte på hur bra alla av dom sjöng. Snygga var dom också, det kan ju ingen säga emot! När videon väl tog slut kunde jag inte låta bli att applådera.
- It's really amazing, I love it! sa jag och log stort mot killarna.
- Thank you Nathalie, that means alot to us! sa Harry och kramade om mig.
Zayn som hade suttit bredvid Louis hade ställt sig upp, så jag slog mig ner bredvid honom istället.
- You were great, sa jag och kramade honom länge.
- Thanks, sa han med blicken fäst på mina läppar. Jag log innan böjde mig fram och kysste honom.
Blev inte så långt, men det kanske kommer mer senare ikväll! :) kram!
2012-12-24
11:09:05
Grattis Louis Tomlinson!
Som ni kanske vet så fyller Louis 21 år idag! Jag hoppas att han får en superbra födelsedag, för det är han verkligen värd. Det är inte klokt hur fort tiden har gått, för det var väl bara här om veckan som han var 18 år och en deltagare i x factor?
God Jul!
2012-12-23
22:58:00
Gotta be you kap.21
Jag öppnade sömnigt ögonen och kände Louis arm runt mig. Han pussade mig i nacken och viskade:
- Goodmorning..
Jag vände mig om och kröp in i hans öppna famn.
- Morning, sa jag mot hans bröst. Han böjde sig ner och pussade mig på kinden. Vi låg kvar i sängen ett tag, båda för trötta för att gå upp. Det var fredag, och det var en kort dag i skolan. Tack och lov!
- I guess we should get up, sa Louis efter ett tag.
- You're right.. mumlade jag och satte mig sakta upp. Louis gick runt sängen och fram till mig.
- Let's make some breakfast, sa han och drog upp mig ur sängen. Jag gick efter honom in i köket och såg honom ta fram ägg och bacon.
- Do you like scrambled eggs? frågade han med äggen i famnen.
- Sure, log jag och hjälpte honom att laga maten. Det var roligt att se Louis laga mat, för han var så okunnig. Jag fick göra det mesta, men det gjorde mig ingenting när vi hade så roligt.
När maten var klar satte vi oss ner vid bordet och började äta.
När maten var klar satte vi oss ner vid bordet och började äta.
- Wow, I'm really good at making this, sa Louis och flinade.
- I agree, no one does it like you! sa jag och skrattade.
Vi åt upp maten och gick sedan för att göra oss i ordning i badrummet.
- I think the video will be done today, sa Louis när han stod och stylade sitt hår.
- Little things? frågade jag samtidigt som jag drog på mascara, och Louis nickade.
- I'm really excited to see it, is it good? frågade jag och log mot honom i spegeln.
- Yeah I think so, and if it gets done today I'm sure you can see it tonight!
Mitt ansikte brast ut i ett stort leende, och jag kramade om Louis.
- I love that, sa jag och Louis skrattade åt mig.
- You are so cute, sa han och kysste mig. Jag la mina armar runt hans hals och kände hur han lyfte upp mig så att jag klängde mig fast med mina ben runt hans midja.
- But you're cuter, sa jag och log mot honom.
Louis bar mig ut till soffan i vardagsrummet, och där släppte han ner mig. Jag kollade upp på honom och han satte sig gränsle över mig där jag låg.
- And you're so beautiful, sa Louis och böjde sig ner för att kyssa mig. Våra kyssar blev mer och mer intensiva, och det var när Louis började ta av sig sin skjorta som jag fick stoppa honom.
- Louis, not now! sa jag och skrattade lite. Louis suckade och log lite besviket.
- I'm sorry, it's just that I want it to be special, sa jag och kysste honom. Ett litet leende spreds på hans läppar och han nickade.
- Me to, sa han och jag log. Vi reste på oss och jag gick för att välja dagens kläder. Jag bytte om till mina svarta jeans och den randiga toppen som jag köpte från Topshop sist. För ovanlighetens skull valde jag ett par svarta nitskor som jag hade packat ned i väskan innan jag begav mig till Louis lägenhet.
Louis var snäll och skjutsade mig till skolan, och när vi skiljdes åt sa han att han hade en överraskning till mig ikväll. Jag blev direkt nyfiken, men hann inte tänka så mycket mer på det förrän Rosie dök upp bredvid mig.
- Hi Nathalie! sa hon och gav mig en kram.
- Rosie, hi! sa jag glatt och kramade henne tillbaka, och sedan började vi gå mot skolan.
- You just missed Louis! sa jag och Rosie såg besviken ut.
- When will I get a change to meet him? frågade hon.
- I don't know.. but soon, I promise! sa jag och log mot henne.
- Okay, sa hon och log tillbaka.
Det var lättare att prata med Rosie än med Ellen, för Rosie var mycket lugnare. Om jag hade nekat Ellen att träffa Louis så hade hon nog blivit sur på mig, medans Rosie hade förstått.
- Do you know why William suddenly hates me? frågade jag när vi var framme vid våra skåp.
- He does? then it's probably because he likes you! sa Rosie.
- Yeah, that totally makes sence! sa jag sarkastiskt och vi skrattade.
- But seriously, I think he does! I mean the way he looks at you.. sa hon och såg fundersam ut.
- I tried to talk to him yesterday, but he didn't want to.
- It's because of Louis, slog Rosie fast och jag nickade tveksamt. Om det var så fallet var, så var det ändå ingenting jag kunde ändra på.
Dagen gick på som vanligt, och i korridoren pratades det bakom min rygg när jag gick förbi. Jag försökte att ignorera det så gott jag kunde, men det var svårt.
- They are just jealous, that's all! sa Rosie, och det lugnade mig lite. Jag var glad att jag hade henne med mig, för hon var alltid så snäll och fick mig att se saker från den ljusa sidan.
På lunchrasten satte vi oss ner vid ett ensamt bord.
- Where's Ellen? frågade jag.
- She's home sick, svarade Rosie och tog en tugga av sin smörgås.
- Oh okay.. sa jag och kände hur det vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms ifrån Louis.
*We're done! :) can I pick you up in an hour?*
Jag log av hans sms, och det såg tydligen Rosie.
- Louis? frågade hon, och jag nickade glatt.
- He says that he will pick me up in an hour, and that he has a special surprise for me tonight!
- That's so sweet, sa hon och la huvudet på sned och log. Jag instämde och svarade på Louis sms.
*Sure! miss you :)*
*Miss you to!*
Jag log åt smset och tillsammans med Rosie gick jag ut ur matsalen och ignorerade allas blickar. Dom fick tycka vad dom ville, för jag skulle inte ta åt mig av någon!
Imorgon är det ju julafton, så då kommer det inget kapitel. Hoppas alla får en riktigt bra jul, så återkommer jag med nästa kapitel så fort jag kan! God jul på er :)
2012-12-22
23:57:13
Hej!
Hinner tyvärr inte uppdatera idag heller, men i morgon kommer kapitel 21! Kram :)
2012-12-19
22:02:33
Gotta be you kap.20
Louis tände lampan i hallen och jag klev in i hans vackra lägenhet. Medans Louis gick runt och tände lite lampor så satte jag mig i hans soffa och slog på teven. Jag hittade ingenting intressant att kolla på, så jag tog upp min mobil och kollade igenom twitter.
- Vas happenin'? sa Louis och slog sig ner bredvid mig i soffan. Jag skrattade.
- I'm just checking twitter, cause there was nothing fun to watch on the tv.
- Okay, anything new? frågade han och kollade på mig.
- They want you to do a twitcam and do followbacks, but I guess that's nothing new! sa jag och skrattade lite. Han skakade på huvudet och log.
- We could do a twitcam, if you'd want to?
Jag tvekade lite, men sedan sa jag:
- Sure, I just gotta go fix my hair.
- You don't need to, you look fantastic as always!
Jag log brett mot honom och gav honom en kyss innan jag gick in till det enorma badrummet. Jag borstade igenom mitt hår och sprejade det för att få lite volym, sedan var jag nöjd. Jag gick ut till Louis i vardagsrummet igen.
- If you're ready we can start, sa han och jag nickade. Jag gick och satte mig bredvid Louis, och han ställde datorn på bordet framför soffan så att kameran skulle få med båda oss.
*Twitcam with me and Nathalie in one minute! * skrev Louis på sin twitter, och sedan drog han in mig i sin famn och kramade om mig länge. Jag kysste honom och ett leende spreds på mina läppar.
- Okay, let's do this! sa Louis och släppte taget om mig. Jag satte mig upp i soffan och flyttade mig lite närmre honom. Jag trodde att Louis skulle räkna ner eller något liknande innan han började sända oss live, men det gjorde han inte.
- Hello guys! sa han plötsligt till datorn. Jag vände lite förvånat blicken till datorskärmen och log.
- Hello guys! sa han plötsligt till datorn. Jag vände lite förvånat blicken till datorskärmen och log.
- Hi! sa jag och kände mig lite dum.
- So this is my girlfriend, Nathalie! sa Louis och drog mig intill sig. Han lät sin arm ligga kvar runt mig, och det kändes tryggt på något sätt. Jag drog undan lite hår från ansiktet och log mot kameran igen.
- We have... six thousand viewers! that's incredible, thank you! sa Louis och log charmigt.
- That's a lot! sa jag och Louis nickade.
- So we thought we could answer some questions, maybe do some shoutouts.. so let's start with some questions! comment below and we will try answer as many as possible, sa Louis.
Hela tiden kom det nya kommentarer, och vi försökte hitta några bra.
- How old is Nathalie, sa Louis och kollade på mig som om att det var min tur att prata.
- I'm seventeen years old, sa jag och log lite.
- Okay, let's see.. sa Louis och började leta efter en ny fråga.
- Where is Niall, Harry, Liam and Zayn.. I think they're all home, sa Louis.
Jag fick syn på en fråga och sa den högt.
- Do you have any pets.. no I don't, sa jag.
- My family does, but not me! sa Louis.
Vi svarade på några frågor till, och sedan slog Louis ut sina händer och nästan skrek:
- Let's do some... SHOUTOUTS!
Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom.
- Okay, let's see.. shoutout to "Maliksbabe1D", sa jag och flinade åt namnet.
- Maliks babe, upprepade Louis och flinade han också.
- Shoutout to.. "larrystylinsonforeverbitches", and I must say that's a great name! sa Louis och skrattade högt.
- It's a great name, instämde jag och skrattade jag med.
- I have to follow you.. mumlade Louis och log snett mot skärmen.
Vi gjorde ungefär tio fler shoutouts, och sedan hade vi inte så mycket mer att säga.
- I'm tired, sa Louis och gäspade.
- Me to.. sa jag och sträckte lite på mig.
- I don't think there's much more to talk about.. we did some shoutouts, answered some questions and followed some people, and I think that's enough for tonight, sa Louis och gjorde en ledsen min till kameran.
- Goodnight people! sa Louis och vinkade till kameran samtidigt som han drog ner mitt huvud i hans knä och skrattade. Jag skrattade också, men satte mig direkt upp igen.
- Goodnight! sa jag och stängde av twitcamen.
Blev inte så långt idag, men kommer mer imorgon! :)
2012-12-18
20:47:00
Gotta be you kap.19
Jag stod framför spegeln och studerade dagens klädsel. Tidigare hade jag varit utomhus och bestämt om det var för kallt för shorts, och det var det. Det märktes att sommaren var förbi, och därför hade jag på mig ett par svarta jeans och en vit, stickad tröja. Jag skulle missa bussen om jag inte skyndade mig på, så jag drog på mig mina vita converse och sprang ner till busshållplatsen. Louis hade lovat att han skulle hämta mig på skolan efter intervjun och så skulle jag sova hos honom inatt, så därför hade jag packat en väska med kläder och smink.
Bussen var proppfull av folk, många från min skola skulle jag tro. När vi hade åkt i 5-10 minuter kände jag en hand på min axel. Jag vände mig förvånat om och såg en tjej i min ålder stå bakom mig och le.
- Excuse me, but are you Nathalie Adamsson? frågade hon.
- Umm, yes.
- I thought so! utbrast hon och nickade imponerat. Jag kollade lite konstigt på henne.
- What do you mean?
- You're dating Louis Tomlinson, right?
- Oh, sa jag och förstod att hon måste känna igen mig ifrån internet.
- Yes I am.
- I just wanna say that I think you two are really cute together! sa hon och log stort mot mig. Jag brast ut i ett stort leende jag också och tackade henne så mycket. Folk vände sig om och kollade på mig, men ingen mer kom fram vilket var en lättnad. När jag väl klev av bussen så fick jag syn på William som satt och rökte på en bänk en bit bort. Våra blickar möttes för en sekund, och sedan slog han ner blicken. Jag suckad och började gå mot hans håll, och till min förvåning satt han kvar.
- Hi, sa jag och satte mig bredvid honom.
- Hello, sa han och fortsatte röka utan att ge mig en blick.
- Why are you mad at me? frågade jag.
- I'm not, sa han kort.
- Yes you are, I'm not stupid. Did I do something?
- No, we're fine, sa han och gav mig ett litet, överdrivet leende. Jag kollade på klockan och såg att vi började nu.
- Okay, I really hope so. Are you coming? frågade jag och ställde mig upp. Han nickade och ställde sig upp han med, och tillsamman gick vi in till dagens första lektion som var matte. Jag pratade med William lite under dagen, men jag lät bli att fråga varför han var sur. I korridoren kollade alla på mig när jag gick förbi, och ett flertal tjejer kom under dagen fram och frågade om jag var tillsammans med Louis. Jag undrade om jag någonsin skulle bli betraktad som vem som helst igen.
Ellen och Rosie bad om ursäkt för att dom hade varit hysteriska, och sa att dom var glada för min skull.
Louis perspektiv
Vi gick och satte oss i den röda soffan och vände sedan blickarna mot tjejen som skulle intervjua oss.
- Hello, nice having you guys here. I'm Sophie! sa hon och log mot oss.
- Hello, it's nice to be here! sa Niall och så presenterade vi oss.
- Let's start with some questions, sa hon och tog upp ett papper med en massa frågor.
- I'm gonna start with this one.. do you like your fans? frågade hon och vi skrattade.
- Ofcourse, we love them! sa Liam och vi andra nickade instämmande.
- Would you ever date a fan?
- Sure, I mean it doesn't really matter what kind of music she likes.. började Niall.
- No, it just gotta be right, you know.. sa Zayn och Niall nickade.
Sophie nickade och tog nästa fråga.
- Which of you have a girlfriend?
- Me, Zayn and Liam, sa jag och log mot henne.
- Louis, you and Eleanor broke up, and now you have a new girlfriend?
- That's right, sa jag.
Hon log lite mot mig och fortsatte sedan med frågorna.
Nathalies perspektiv
Dagen segade sig fram, och när klockan äntligen slog 15.00 så ringde jag Louis.
- Hey honey, where are you?
- Hey, I'm waiting for you outside your school, sa Louis.
- Great, I am on my way! sa jag och tog min väska och gick ut genom dörrarna.
Jag fick syn på hans bil, och började gå ditåt. Det var nog tur att bilens fönstren var mörka så att man inte såg in, för annars hade det nog varit många fans här. Jag öppnade bildörren och satte mig.
- Hi, sa jag och kysste honom.
- Hi!
- Where are we going? frågade jag och tog hans fria hand i min.
- Let's go shopping! sa han glatt och jag instämde. Jag kunde behöva lite nya kläder.
- How did the interview go? frågade jag.
- It was good, and she asked about you as I thought! sa han och flinade.
- Ofcourse she did, sa jag och flinade tillbaka.
Vi åkte till ett stort mall och parkerade utanför. När vi gick hand i hand mot ingången hörde jag en kamera fota ett antal kort bakom oss, och Louis viskade att jag inte skulle vända mig om. Vi ignorerade kameran och gick raka vägen in i mallet istället.
- It's huge! utbrast jag är vi kom innanför dörrarna och kollade mig runtom. Det var otroligt högt till tak och det fanns säkert över 40 butiker.
- I know! I've only been here once before, but it's great, sa Louis.
Jag nickade imponerat och drog med mig honom in på Topshop, där jag alltid hittade fina kläder. Jag tog med mig 4 toppar in till provrummet och provade dom. Tre av dom satt bra, och det var ett svart och ett vitt linne, och en randig blus. Louis gjorde tummen upp och sa att jag såg snygg ut, så jag köpte dom. Innan vi gick ut ur Topshop fick jag syn på en massa fina shorts, och om sommaren inte var över så hade jag utan tvekan gått och provat några!
Vi hann bara komma ut ifrån butiken innan vi blev fotade av en man med en stor kamera. Han flinade åt oss, men vi ignorerade honom bara och gick därifrån.
- Are you hungry? frågade Louis efter att vi hade gått runt och kollat lite.
- Yes, are you?
- I'm very hungry, let's go eat, sa han.
Vi hittade ett gulligt matställe där vi slog oss ner vid ett litet bord. Stället var tydligen känt för att servera underbara pannkakor, så det var det vi beställde.
- This is nice, sa Louis och tog mina händer. Han log charmigt och jag böjde mig över bordet för att kyssa honom. Vi blev serverade vår mat och det såg underbart ut.
- Looks delicious, sa jag. Vi högg in och det var verkligen gott!
När vi hade ätit klart var klockan kvart över sex, så vi bestämde oss för att åka hem till Louis lägenhet.
2012-12-17
20:57:54
Gotta be you kap.18
Resten av kvällen spenderade jag på mitt rum, där jag pratade med Louis över skype. Tydligen så hade alla One Direction-fans blivit som galna på twitter när Louis berättat att han hade en ny flickvän. Senast igår när jag kollade hur många följare jag hade på twitter så var det 56 stycken, och nu var dom hela 247 876!
- I've got so many haters, sa jag till Louis.
- You're not the only one, sa han och skrattade lite.
- I'm sorry this happens to you.. maybe it was to early to tell them? frågade Louis, och hans röst var orolig.
- Ofcourse not! I'm just not used to all this.
Louis nickade in i kameran.
- I know, but you will be. Me and the boys are going to an interview tomorrow, and I'm sure theres gotta be alot of questions about us.
- I guess so.. but like, will people be wierd to me now?
- I don't know, but you shouldn't trust people the same way you did before.
- Okay, sa jag och tänkte på Ellen och Rosie. Vi hade inte pratats vid sedan jag gick ifrån dom på rasten, men det kan dom väl inte blivit sura över? Mina tankar blev avbrytna av att pappa ropade nerifrån köket.
- Nathalie, maten är klar!
- Was that your dad? frågade Louis.
- Yeah, he says that the food is ready.
- Promise me that you will teach me some swedish sometime, sa Louis och skrattade.
- I promise, skrattade jag.
- Talk to you later? frågade han och log stort i kameran.
- Sure, I'll be right back! sa jag och gick ner till köket där pappa satt ensam och åt. Han kollade upp när jag kom ner och sa att han hade gjort lasagne.
- Vad gott, sa jag och började lasta på mat på min tallrik.
- Är det Louis du pratar med? frågade pappa när jag hade satt mig ner vid bordet.
- Ja, sa jag och började äta.
- Han var väldigt trevligt måste jag säga! sa pappa och log mot mig. Jag log tillbaka.
- Visst är han!
- Hur gammal är han? frågade pappa, och jag började undra om det här var något sorts förhör.
- Tjugo, svarade jag kort.
- Där ser man! Ung och framgångsrik..
Jag kollade konstigt på honom, och han skrattade lite lustigt.
- Jag är bara nyfiken! Tydligen så är dom ju rätt kända, One Direction.
- Jaja okej, ja det är dom.
- Mamma ringde förut.. sa pappa efter en stunds tystnad, och jag kollade förvånat på honom. Mina föräldrar hade separerat för ett år sedan, och inte pratat med varandra sedan dess. Mamma bodde kvar i Sverige, medans jag flyttade med pappa hit till England. Jag hade inte pratat med mamma på länge, och det kanske var dags att jag gjorde det nu. Min och min mammas relation var inte lika bra som min och min pappas är, och det var därför jag valde att flytta med pappa hit. Jag hade faktiskt inte tänkt så mycket på henne den senaste tiden, för det hade hänt så mycket under så pass kort tid, men nu kände jag hur jag saknade henne!
- Jaha, vad sa hon då? frågade jag pappa och försökte låta oberörd.
- Vi pratade inte så mycket, men hon sa att hon ville att du skulle ringa upp henne när du har tid.
Jag nickade.
- Okej, men då går jag och ringer henne. Tack för maten pappa!
- Du kan ställa din tallrik på bänken så diskar jag den, sa pappa.
- Tack! sa jag och sprang upp till mitt rum där jag slängde mig på sängen och tog fram min mobil. Jag knappade in mammas nummer och tvekade lite innan jag tryckte på den gröna luren. Varför skulle jag vara nervös? det var ju bara min mamma.
- Ja det är Linda, sa hon i luren. Jag drog efter andan när jag hörde hennes röst, för det var då jag insåg hur mycket jag saknade henne.
- Mamma! utbrast jag.
- Nathalie? frågade hon med en förvånad röst.
- Ja, det är jag! sa jag och började skratta.
- Gumman, vad jag saknar dig! sa hon och jag kände hur tårarna tryckte på.
- Jag saknar dig med, massor! sa jag och kunde inte längre hålla tillbaka tårarna.
- Hur har ni det? frågade hon.
- Det är jättebra, jag älskar London! sa jag och tänkte på Louis.
- Vad härligt gumman! du kan väl skicka lite bilder på huset och i närheten?
- Visst!
- Hur går det i skolan då? har du fått några kompisar än?
- Jadå allt går bra, sa jag och skrattade lite.
- Ingen kille?
- Jo, faktiskt så har jag en kille, sa jag och log för mig själv.
- Men gud vad roligt gumman! vad heter han då? frågade hon och lät glad.
- Han heter Louis och är världens bästa!
- Vad roligt för dig gumman, men jag måste tyvärr gå nu. Jag har en massa pappersarbete att göra, så jag hinner inte prata mer nu, sa mamma med en ledsen röst.
- Det är okej, men vi får höras snart igen! sa jag.
- Såklart, hejdå!
- Hejdå, sa jag tyst och la besviket på. Hon hade nästan aldrig tid att prata med mig, och det gjorde mig ledsen även om det inte var hennes fel. Jag startade skype och såg att Louis var inne igen, så jag ringde upp honom och berättade om min mamma. Han tröstade mig fast jag inte var ledsen, och det gjorde mig rörd.
- You're so sweet, but I gotta go now!
Louis gjorde en överdrivet ledsen min i kameran som fick mig att skratta, och sedan sa han:
- I'll miss you, but okay. Bye!
Vi la på samtalet, och jag kände att jag behövde rensa tankarna med hjälp av en varm dusch. Det hjälpte lite, och när jag klev ut ur duschen så hade jag fått ett sms av Rosie.
*I'm sorry for being so annoying today. Can you forgive me??? xx*
Jag log lite åt smset och började skriva tillbaka till henne.
*It's okay! I just freaked out a bit. Did you see Louis tweet? x*
Jag drog på mig ett par mjukisshorts och en pösig t-shirt, och sedan satte jag mig i sängen med datorn i mitt knä. Jag loggade in på twitter för att kolla vad folk skrev om mig, även om Louis sagt åt mig att inte göra det. Det första jag såg var:
*I think Louis and Nathalie are so cute together :) I'm glad for you @Louis_Tomlinson *
Jag log åt den fina kommentaren, och kunde inte låta bli att retweeta den. Jag hörde min mobil vibrera och förstod att Rosie hade svarat på mitt sms.
*I know you are, and I think I am to! yes I saw the tweet :) im so happy for you! *
Jag svarade henne:
*Thanks Rosie :) see you in school tomorrow! *
Dagen hade varit lång och ansträngande, och jag var väldigt trött. Med tunga steg gick jag till badrummet för att borsta tänderna, och sedan släpade jag mig tillbaka till min varma säng där jag direkt somnade.
2012-12-16
19:18:30
Hej!
Måste tyvärr ägna min kväll åt skolarbete, så det blir ingen uppdatering idag heller! :( Nästa kapitel kommer imorgon.
Tack för alla fina kommentarer, gör mig jätteglad! :) Kram!
Tack för alla fina kommentarer, gör mig jätteglad! :) Kram!
2012-12-14
21:31:31
Gotta be you kap.17
Jag vaknade tidigt, till och med innan mitt alarm hade börjat tjuta. Jag stängde av det och studerade Louis ett tag, där han låg med ryggen mot mig och sov. Han var vacker.
- Goodmorning, hörde jag plötsligt Louis säga, och jag ryckte till. Jag som trodde att han sov!
- Goodmorning, sa jag förvånat.
Louis vände sig om mot mig och log nyvaket.
- I thought you were sleeping, sa jag och drog honom intill mig.
- Nope, sa han och pussade mig på kinden.
Vi låg kvar och pratade ett tag. Louis berättade att dom skulle fortsätta inspelningen av Little Things musikvideo idag, och jag såg fram emot att få se den när den var klar.
- If you want to I can make you some swedish pancakes? frågade jag och Louis sken upp.
- I'd love to try them! sa han och vi skrattade.
- Then let's do it, sa jag och så gick vi ner till köket. Pappa låg fortfarande och sov, så vi gjorde extra många så att även han fick frukost när han vaknade.
- These are good, sa Louis när vi satt ner och åt. Han hade munnen full och jag kunde bara skratta.
- Niall would love them, sa han när han hade svalt och jag nickade. Det skulle han!
Efter maten gick vi upp till mitt rum igen. Louis sa att han kunde duscha och byta om när han kom till studion, så jag lät honom använda min dator medans jag tog en dusch. Det var skönt att få fräscha upp sig, och jag kände mig genast piggare när jag klev ut ur duschen. Som vanligt smörjde jag in mig med min rosdoftande lotion, och virade sedan en handduk runt kroppen. Jag gick in i mitt sovrum för att dra fram kläder.
- Nice, sa Louis, och när jag kollade upp flinade han.
- What? frågade jag och log lite.
- You, sa han och jag kunde inte låta bli att le. Jag vände tillbaka blicken till min garderob, och drog fram ett par svarta, tajta byxor, en jeansskjorta och underkläder, sedan gick jag tillbaka in till badrummet för att klä på mig.
Jag kollade mig i spegeln och såg att det droppade vatten från mitt hår, så jag fick dra fram hårtorken och torka håret. Louis kom in i badrummet.
- You look beautiful, sa han och kramade om mig bakifrån.
- Thanks, so do you!
Jag sminkade mig med mascara och lite foundation, och hela tiden kollade Louis på. Jag började skratta när jag mötte hans uttråkade blick i spegeln.
- Isn't it fun watching me doing my makeup? frågade jag sarkastiskt, och Louis skakade på huvudet och såg överdrivet ledsen ut. Efter fem minuter var jag iallafall klar.
- I'm done! utbrast jag glatt och Louis applåderade.
Klockan var bara åtta, men vi bestämde oss för att åka till min skola ändå. Vi tog en taxi dit, och utanför skolan var det helt öde. Vi gick och satte oss på en bänk och pratade lite.
- Zayn just texted that they will pick me up here in ten minutes, sa Louis och jag nickade. Om tio minuter var klockan kvart i nio, och då hade det säkert hunnit bli befolkat på skolan. Jag flyttade mig närmare Louis, och han drog ner mig så att jag låg med mitt huvud i hans knä. Vi kollade på varandras ansikten utan att säga någonting, men det var under en behaglig tystnad. Jag pillade lite med hans fingrar i mina, och han lutade sig ner för att kyssa mig. Från någon annans ögon måste vi verkligen se ut som värsta kärleksparet, men det kanske var det vi var också? En bit ifrån vår bänk hördes ljudet av en buss som stannade, och jag såg att Louis satte på sig ett par solglasögon. Om någon skulle se oss tillsammans så här offentligt skulle Louis få problem!
Folk gick förbi och kollade på oss, och bland folkmassan såg jag William. Jag satte mig upp bredvid Louis och mötte Williams blick. Jag log och vinkade mot honom, men han vinkade inte tillbaka. Istället kollade han bara bort och fortsatte gå mot skolan. Förvånat sänkte jag min hand.
- Who was that guy? frågade Louis såg hade sett hela händelsen.
- He is in my class.. I thought we were friends, sa jag och suckade.
- Maybe he is jealous because you're with me?
- Yeah maybe.. actually he asked me out one day before the concert! kom jag på och Louis såg plötsligt väldigt glad ut.
- And you said no because you were going to see One Direction?
- Yes I did, sa jag och kysste honom.
- Thank god for that! sa Louis högt och vi skrattade lyckligt. Om jag hade tackat ja till William så hade jag ju aldrig träffat Louis.
Det körde in en svart bil framför vår bänk, och rutan närmast oss vevades ner.
- Hello lovebirds! sa Niall glatt och vinkade åt oss. Han hade en huva uppdragen över huvudet, och ett par solglasögon som skymde hans ögon.
Jag och Louis ställde oss upp och gick fram till bilen.
- Hi Niall, sa jag lite lågt och log mot honom.
- Nathalie, how are you? frågade han.
- I'm great, and you?
- I'm good! svarade han och log stort.
- I gotta go now, but good luck today! sa jag och Niall vinkade åt mig. Jag vände mig mot Louis och vi såg sorgset på varandra.
- I wish I could be with you all day, sa jag och kramade honom länge.
- I know.. sa han tyst och kramade mig tillbaka.
Jag släppte taget om honom och kollade in i hans ögon.
- I'll call you, sa han och jag nickade. Vi kysste varandra länge innan vi skiljdes åt.
Precis som dagen innan attackerade Ellen och Rosie mig med frågor om Louis. Självklart förstod jag att dom undrade, men det började bli irriterande nu.
- I saw what Louis and Eleanor wrote on twitter, so I guess you guys can be official with your realtionship soon?
- Guess so, sa jag bara. Varken Ellen eller Rosie märkte att jag blev trött på deras prat, utan dom fortsatte istället bara.
- Please guys, can't you talk about something else?
- Aww, honey what's wrong? did you got in a fight with Louis?
Jag fick behärska mig själv för att inte skrika åt dom, men jag gick tyst därifrån.
Resten av dagen blev långtråkig. Jag undvek mina enda kompisar för att jag inte orkade höra deras prat om mig och min pojkvän, och på mattelektionen så undvek William mig. Allt jag ville var att Louis skulle ringa, och just när jag knappt stod ut mer så gjorde han det.
- Hey babe! sa jag och nästan sprang ut ur klassrummet för att prata med honom.
- Hey! sa Louis, och han lät glad.
- How's it going? frågade jag.
- Really good, svarade han.
- I thought about something.. fortsatte han och lät glad.
- Go on...?
- Do you wanna be my girlfriend? frågade han. Jag kände hur jag blev varm, och log stort.
- Yes!
- And do you wanna make it official? fortsatte han, och jag kunde nästan höra att han också log. Tankarna for snabbt igenom mitt huvud. Mitt liv skulle förändras något enormt om vi gick ut med ett förhållande, men jag ville ju ingenting annat än att vara tillsammans med Louis.
- Yes, I want to make it official, sa jag med en bestämd röst.
- You're the best! sa Louis.
- No, you're the best! protesterade jag.
- But when are we gonna do it? fortsatte jag.
- If you want to.. we can do it now! sa Louis.
- Okay, sure. Why not? sa jag och skrattade.
- Thank you sweetheart, it means alot to me!
- Me to, sa jag.
- I'm sorry but I gotta go, but I'll talk to you later, okay?
- Okay, bye! sa jag. Vi la på, och jag gick tillbaka in till min klass.
Allting var som vanligt, tills en tjej lite längre fram i klassrummet började skrika.
- Oh my god... oh my god... OH MY GOD! skrek hon och vände sig om mot mig.
- It's really you! fortsatte hon, och jag kollade oförstående på henne.
- What? frågade jag oroligt. En annan tjej bredvid hon som skrek började plötsligt skrika hon med.
- Are you dating Louis Tomlinson?! skrek hon, och plötsligt hade jag alla blickar på mig.
Istället för att svara tog jag min mobil och sprang ut ur klassrummet in till en toalett. Jag tog fram min mobil och började smsa Louis.
*All the girls are freaking out because of you and me, help!!*
Louis svarade direkt.
*Oh, I'm so sorry! Paul will come help you get out of there, where are you?*
*I'm at the bathroom next to my classroom; room 17. Thanks!*
Det tog ungefär fem minuter innan Paul kom för att hjälpa mig.
- Hello, Nathalie? It's me, Paul! hörde jag utanför dörren.
Jag öppnade den försiktigt, och utanför stod han.
- Thank you so much Paul! sa jag.
- No problem!
Han förde bort folkmassan som hade samlats utanför toaletten, och gick med mig till sin bil.
- I can't believe this. It's so sick! sa jag när vi hade satt oss i bilen.
- You will be used to this, sa han bara och började köra.
Vi pratade inte mycket alls under bilfärden hem till mig, men det gjorde mig ingenting. Han stannade bilen utanför mitt hus, och gick runt för att öppna dörren åt mig. Jag log tacksamt mot honom.
- Thank you again Paul!
- No problem, take care! sa han och jag vinkade hejdå.
2012-12-13
21:34:58
Förlåt!
Hej på er! jag mår riktigt dåligt just nu, och har en del läxor att ta tag i, så det blir ingen uppdatering idag. Imorgon däremot lovar jag att det kommer ett extra långt kapitel! Kram :)
2012-12-12
23:16:50
Gotta be you kap.16
Louis ställde tillbaka gitarren på sin plats, och satte sig bredvid mig i sängen igen. Just då ringde hans mobil.
Louis perspektiv
- Hello! svarade jag utan att kolla vem det var som ringde.
- Louis, go check your twitter! somehow everybody knows about you and Eleanor, sa Harry.
- What? okay I'll call you later, thanks Harry!
Nathalies perspektiv
- It was Harry.. he said that everybody knows about me and Eleanor.
Jag kollde förvånat på honom, hur skulle någon kunna veta?
- Go check your twitter, sa jag och gav honom min macbook.
- Thanks, sa han och tog emot datorn. Medans han loggade in så klappade jag honom lite på ryggen, och jag undrade hur alla fans skulle reagera om vi gick ut med ett förhållande.
- Oh god.. mumlade han plötsligt och jag tittade på datorskärmen. Där fanns en bild på Louis när han lämnade Eleanors hus, och han såg ledsen ut.
- But that doesn't really prove anything, sa jag och Louis nickade lite. Han klickade sig in på Eleanors profil, och då såg vi hennes senaste tweet.
*Since everybody is asking so much, I can admit that Louis and I are not together anymore. Please, no hate!*
- Well, I guess someone had to say it.. sa han och började skriva på en ny tweet. Han såg lite irriterad ut.
*I can confirm the news about me and Eleanor, and I hope that you all can accept it!"
Louis klickade på skicka, och la ifrån sig datorn. Han vände sig om mot mig och log.
- I have a surprise for you! sa han och ställde sig upp. Jag skulle precis ställa mig upp jag med när han sa:
- Wait here! och försvann ut ur mitt rum. Jag satt snällt kvar och vänta tills hans kom tillbaka med en liten röd ask i handen. Han log stort mot mig och satte sig bredvid mig i sängen igen.
- Open it! sa han förväntansfullt och gav mig den lilla asken.
- What is this? sa jag och pussade honom på kinden.
- I don't know.. wanna check? flinade Louis. Jag nickade glatt och öppnade försiktigt locket. I asken på en liten silvrig silkeskudde låg det ett silverarmband med en smal kedja som glänste vackert.
- Louis.. viskade jag andlöst.
- Do you like it? frågade han och lät lite orolig.
- I love it, it's so beautiful! sa jag och slog armarna runt Louis hals. Han skrattade.
- I'm glad you liked it! sa han.
Jag studerade armbandet som satt på min arm, och kunde bara inte sluta le.
- You're the best! sa jag och gav honom en kyss. Jag lutade mig tillbaka i hans famn, och så satt vi ett tag och bara pratade om allting. En bland de bästa sakerna med Louis var just det, att man kunde prata om vad som helst med honom!
- I'll go get some water, you want some? frågade jag och ställde mig upp.
- Sure, I'm thirsty! sa Louis och tog min hand. Jag drog upp honom ur sängen och så gick vi ner för trappen hand i hand. Jag gick fram till vattenkranen och fyllde två glas med iskallt vatten.
- Here, sa jag och gav det ena glaset till Louis.
- Thanks, sa han och drack snabbt upp det.
- I wonder if my dad's asleep, sa jag och skrattade.
- Pappa! ropade jag för att höra om han sov eller inte.
Inget svar. Jag ropade igen.
- Pappa!
Fortfarande inget svar.
- Let me go check if he's asleep, sa Louis och började gå mot vardagsrummet. Han kollade in och skrattade tyst.
- Yep, he's sleeping!
- I thought so, sa jag och flinade lite.
Vi gick tillbaka upp till mitt rum och slängde oss i sängen.
- I'm so tired, sa Louis och skrattade.
- Me to, sa jag och instämde i hans skratt.
Klockan närmade sig tolv, och vi båda skulle gå upp tidigt imorgon, så vi bestämde oss för att sova.
Jag drog av mig min klänning och bytte bara om till ett svart linne. Känslan när jag tog av mig klackskorna var obeskrivligt härlig, och Louis skakade oförstående på huvudet.
- Why did you wear them if they're not comfortable?
- Because they're pretty, sa jag och slängde mig utmattad i sängen. Jag sneglade lite på Louis när han tog av sig skjortan och byxorna, men vände bort blicken när han kollade åt mitt håll. Jag anade ett flin på hans läppar när han kröp ner bredvid mig.
- Goodnight, sa han och kysste mig.
- Goodnight, and thanks for the bracelet. It's so beautiful! sa jag.
- Beautiful as you, sa Louis tyst.
Imorgon kan jag förhoppningsvis skriva lite längre kapitel än idag, men jag vill gärna veta vad ni tycker! :)
2012-12-11
23:13:35
Ingen uppdatering idag!
Hinner tyvärr inte uppdatera er idag, men lovar att det kommer imorgon! Kram :)
2012-12-10
20:07:00
Gotta be you kap.15
Jag klev ut ur duschen och virade en handduk runt kroppen och en runt håret. Utanför badrummet luktade det mat i hela huset, och jag gick ner till köket för att titta vad pappa lagade för något.
- Vad blir det för något? frågade jag.
- Oxfilé med potatis och sås, sa pappa och jag nickade. Det skulle Louis säkert tycka om!
Jag sprang upp för trappan igen och gick in i badrummet. Louis skulle komma om en timme, så jag tyckte det var dags att hitta kläder och sminka mig. Att sätta på mig ett par shorts och en tröja kändes för vardagligt, så jag satte på mig en svart, kort klänning som slutade ovanför knäna. Jag hade bara använt den en enda gång, och det var på en fest för något år sedan. Till klänningen valde jag ett par svarta klackar, men dom satte jag inte på mig än. Mitt hår lockade jag lite längst ner, och blev nöjd över resultatet. Min mobil som låg på skrivbordet, började ringa.
- Hello! svarade jag.
- Hi sweetie, sa Louis mjuka röst.
- Where are you? frågade jag och fick panik för att jag inte hade sminkat mig ännu.
- I'm on my way, if that's okay? hörde jag Louis säga. Innan jag ens hade svarat rusade jag in till badrummet med sminkväskan i handen.
- Ofcourse it's okay, I miss you! svarade jag i farten.
- I miss you to, see you soon!
- Bye! sa jag och la på.
Det första jag gjorde var att smörja in mina ben med min rosdoftande lotion, och efter det började jag sminka mig med mascara, ögonbrynspenna, och lite foundation. Det gick snabbare än vad jag trodde, och innan jag gick ner satte jag på mig klackarna och kollade mig i spegeln. Jag måste erkänna själv att jag såg riktigt bra ut ikväll.
- Vad fin du är gumman! sa pappa stolt när jag kom ner för trappen.
- Tack pappa! vi log mot varandra, och just då ringde det på dörren.
- Han är här! utbrast jag och gick med snabba steg mot dörren.
Utanför stod Louis iklädd en vit skjorta, gråa chinos och svarta hängslen. I handen höll han en bukett med röda rosor som han gav till mig.
- Hey, sa han glatt och gav mig en lång kram.
- Hi! sa jag minst lika glatt över hans axel.
- What beautiful roses, thank you! sa jag och fick ett leende till svar. Jag hann knappt stänga dörren bakom honom förrän pappa var framme och hälsade.
- Hello Louis, welcome! sa pappa och sträckte fram handen för att hälsa.
- Hello sir, sa Louis och skakade hans hand.
- Please, call me Peter! skrattade pappa och Louis slappnade av lite.
Vi gick in i vardagsrummet där pappa hade dukat upp bordet extra fint. Maten stod också på bordet, så vi slog oss ner.
- So Louis.. I've heard you're one of the members in One Direction, sa pappa och tittade intresserad på Louis.
- You're right, I am! sa Louis och log mot pappa.
- I've heard that you guys are very popular all over the world, right?
- Yes we are, it's crazy!
Jag satt tyst ett tag och lät dom två prata vidare om hur det var att vara världskänd. Det verkade som att dom klickade ganska bra, och jag log för mig själv.
- This was very good! sa Louis och pappa såg nöjd ut.
- I'm glad you liked it, Louis!
Vi satt kvar och pratade i kanske tjugo minuter, sedan tackade vi för maten och gick upp till mitt rum.
- I like your dad, he's fun! sa Louis.
- He likes you to, sa jag och log.
Vi satte oss i min dubbelsäng och pratade om dagen.
- So how did it go making the musicvideo? frågade jag.
- Really good actually!
Louis fick syn på min gitarr som hängde på väggen framför sängen.
- Do you play guitar? frågade han förvånat.
- A little, sa jag och såg på när han gick för att hämta den.
- I can play my part of the song if you'd like to?
- Sure! sa jag glatt och flyttade mig lite åt sidan så att han skulle få plats med gitarren i sängen.
Louis sjöng medans han spelade.
You can't go to bed
Without a cup of tea
And maybe that's the reason
That you talk in your sleep
And all those conversations
Are the secrets that I keep
Though it makes no sense to me
Without a cup of tea
And maybe that's the reason
That you talk in your sleep
And all those conversations
Are the secrets that I keep
Though it makes no sense to me
Jag kom på mig själv med att stirra på honom när han slutade spela. Jag applåderade och kysste honom på kinden.
- You're fantastic!
- Thank you!
Kommentera gärna :)
2012-12-09
23:26:00
Gotta be you kap.14
Louis släppte av mig utanför skolan, och på sig hade han ett par solglasögon och en uppdragen hoodie så att ingen skulle känna igen honom.
- Do you wanna come over to my place tonight? frågade jag innan jag klev ur bilen.
- Sure! sa Louis och log stort.
Jag hade ingen lust att tillbringa hela dagen i skolan, och jag kände att jag skulle sakna Louis.
- I gotta go, sa jag och suckade lite.
- Okay, sa Louis och såg ledsen ut. Han lutade sig fram och kysste mig passionerat. Jag la mina armar runt hans hals och hamnade på något sätt i hans knä, och jag ville aldrig släppa taget om honom.
- Good luck today, sa jag och gav honom en sista kyss innan jag släppte taget och gick ut ur bilen.
- Bye! ropade han och gav mig en sista blick innan han startade bilen och åkte ifrån mig.
Jag hann bara vända mig om innan jag blev överfallen av Ellen och Rosie. Dom kramade mig hårt och pratade i mun på varandra.
- Was that...? började Rosie.
- Louis?! skrek Ellen högt.
Jag skrattade och nickade lite.
- Holy shit! utbrast Ellen och kollade på mig som om att jag vore en alien.
- Oh my god, and you guys kissed! skrek Rosie och omfamnade mig igen.
- Wait... what about Eleanor?! sa Ellen.
- They broke up yesterday, but I don't know if it's official yet.. sa jag.
Vi började sakta gå mot skolan.
- He is the cutest ever, sa jag och tänkte på kvällen vid stranden och log för mig själv.
- You gotta tell us everyting! beordrade Rosie och jag berättade hela historien för dom. Jag var inte klar förrens vi satt på mattelektionen och pratade i smyg. Det som fick Ellen och Rosie att skrika mest var att jag hade varit och shoppat med killarna samt pratat med Harry, som var deras favorit.
- How is he? undrade dom.
- He is very nice and funny, sa jag och skrattade.
Dom nickade och log.
Resten av dagen gick ganska fort, och tjejerna var inte tysta en enda gång. Hela tiden kom dom upp med nya frågor om mig och Louis som jag fick besvara så gott som möjligt. När vi äntligen slutade för dagen tog jag första bussen hem.
- Pappa? ropade jag när jag öppnade dörren in till vårat hus.
Jag hörde någonting falla ner i golvet inne ifrån vardagsrummet, och ut kom pappa med en fjärrkontroll i handen.
- Oj, jag hörde inte att du kom! sa han och gav mig en stor kram.
- Okej, sa jag och började ta av mig mina skor.
- Hur har du haft det hos Ellen då? frågade pappa och log mot mig. Om han bara visste, tänkte jag.
- Jättebra! sa jag och log tillbaka.
Jag började gå mot trappen, men kom på att jag kanske borde nämna att Louis skulle komma förbi ikväll.
- Jag träffade en kille i helgen, han heter Louis, sa jag och pappa kollade upp.
- Jaha.. sa pappa och flinade mot mig. Jag kunde inte låta bli att börja skratta åt honom.
- Iallafall, han kommer förbi ikväll och äter middag med oss.
- Jaha, vad trevligt, sa pappa och flinade ännu mer mot mig.
- Hur träffade du honom då?
- På konserten faktiskt, sa jag.
- Jag som trodde att det bara var tjejer som gillade One Direction, sa pappa.
- Ja, alltså... Louis är en av killarna i One Direction.
Pappa stirrade på mig.
- Men vad är det du säger? vad roligt! sa han och kramade mig.
- Visst är det! sa jag och log lyckligt.
Jag gick upp till mitt rum och satte mig i min säng. Jag slog på datorn och kollade facebook och twitter. På twitter hade jag fått fem nya följare, och när jag kollade vilka så var det Louis, Liam, Harry, Zayn och Niall.
För att fördriva tiden tills jag skulle få träffa Louis igen gick jag och tog en lång, varm dusch.
Roligt att statistiken går upp, tack så mycket! :D kapitel 15 kommer bli ett gästinlägg av en annan tjej då jag inte har tid, men hon är insatt i serien och hur jag skriver så det blir säkert bra! Kram :)
2012-12-09
18:51:44
Länkbyte!
Jag gör ett länkbyte med en annan novellblogg om One Direction! Tjejen skriver väldigt bra, så jag tycker att ni ska kolla in på den här bloggen!
http://britishboys.blogg.se/
2012-12-09
00:07:00
Gotta be you kap.13
Nathalies perspektiv
Vi hade just kommit fram till det stora mallet när Harry fick ett samtal. Han fick en bit ifrån oss och pratade lugnande åt personen i andra luren. Kunde det vara Louis? Jag sneglade oroligt åt Liam, och han la en hand på min axel och sa:
- I think it's Louis.
- Is he okay? frågade jag, men hur skulle Liam kunna veta det?
- Ofcourse, lugnade Liam mig och gav mig en kram. Det kändes lite bättre när han sa så.
Harry kom tillbaka med en stressad blick.
- I gotta go, sa han och började gå mot bilen.
- Harry, what happend? ropade Niall och sprang fram till Harry.
Dom pratade tyst och Niall nickade, sedan kom han tillbaka till oss.
- Paul, follow Harry. We'll be okay, sa Niall och kollade på Paul som såg tveksam ut.
- Are you sure? I can send someone here if you'd like? frågade han.
- Yes I'm sure, go! sa Niall och kollade tacksamt på Paul.
Paul hoppade in i bilen och körde härifrån med Harry i baksätet.
- Let's go shopping! utbrast Zayn glatt, och vi började gå mot alla affärer.
Den första butiken vi besökte var Topshop, och jag plockade på mig en massa kläder innan jag gick in i provhytten.
- How about this? frågade jag och snurrade runt i en svart kappa som hängde ända ner till fötterna.
Killarna skrattade.
- You should totally buy it! sa Liam och gjorde tummen upp mot mig.
Jag skrattade och fortsatte prova kläder. När vi äntligen kom ut från Topshop bad jag om ursäkt för att jag hade tagit så lång tid där inne.
- No problem, it was fun! sa Niall och dom andra nickade.
Jag var förvånad över att inga fans hade upptäckt killarna ännu, men just då gjorde några det.
- It's One Direction! skrek tre tjejer och sprang fram till oss.
- Hi girls, sa Niall och log mot dom.
- Can we take a picture? frågade en av tjejerna.
- Sure, sa Liam.
- I can take the picture, sa jag och log mot tjejerna. Den ena tjejen gav mig sin iPhone, och sedan fotade jag dom i en gruppbild.
- There you go! sa jag.
- Thank you so much, sa tjejerna och sprang glatt ifrån oss.
Vi skrattade och gick vidare mot Urban Outfitters.
Harrys perspektiv
Jag ringde på Louis dörr några gånger innan han öppnade. Jag kramade direkt om honom och fortsatte sedan till hans soffa, där vi båda slog oss ner.
- So, how did it go? frågade jag.
- Not so good, sa Louis och suckade.
- She cried and screamed at me. I felt so helpless!
- You did the right thing, Lou! sa jag och klappade honom på axeln.
- Thanks, man.. sa Louis och gav mig en kram.
- Where is everybody? frågade han över min axel.
- At the mall, svarade jag.
Louis nickade.
- How do I look? frågade han.
- You look hot! sa jag och vi skrattade.
Jag satt hos Louis och vi pratade i säkert en timme. Sedan sa han att han ville att Nathalie skulle komma hem till honom igen, och gick för att ringa till henne.
Louis perspektiv
- Hello, svarade Nathalie i telefonen. Hennes röst gjorde mig plötsligt glad, och jag längtade efter att få se henne igen.
- Hi Nathalie, sa jag och log för mig själv.
- Louis! utbrast hon.
- Are you okay? frågade hon och lät orolig.
- I'm fine, can we meet? I miss you! sa jag.
- I miss you to, sweetheart! I'm at the mall with Liam, Zayn and Niall, but I'll tell them that I need to go home, sa hon.
- Thanks, you're the best. Bye!
- Bye!
Jag gick tillbaka till Harry, men då sa han att han behövde gå. Jag följde honom till dörren.
- Thanks for coming, it really helped! sa jag och gav honom en kram.
- No problem, bro! Call me whenever you need me, and I'll be there, sa Harry och log.
- Thanks Harry, sa jag allvarligt och han nickade.
- Bye!
- Bye!
Nathalies perspektiv
Efter att jag hade pratat med Louis gick jag fram till killarna som stod och beställde smoothies till alla.
- I'm sorry guys, I gotta go. Louis needs me, sa jag.
- Oh okay, let's go! sa Niall och killarna nickade instämmande.
- No, you guys can stay, sa jag och log mot Niall.
- We're done anyway, sa Zayn, och jag nickade lite. Niall ringde en taxi, som direkt var på plats.
När vi kom ut från mallet så frågade Zayn mig:
- So how is Louis?
- He sounds okay, but he's not happy, sa jag och kollade sorgset på honom.
- He's going to be alright, you know... Zayn la en arm runt mig och så fortsatte vi gå.
Från ingenstans hoppade en kille fram framför oss med en stor kamera.
- Smile! sa han och fotade oss ett flertal gånger. Det gick så fort så att vi inte ens ta skydd med händerna, och plötsligt sprang killen iväg.
- Shit! this is not good, sa Zayn bekymrat och tog ner armen ifrån mig.
- Woah, what happend? frågade Liam och Niall.
- He got a picture of me holding my arm around Nathalie, sa Zayn. Killarna såg lite besvärade ut, men sedan gick dom och satte sig i taxin. Jag gjorde det samma, och förstod inte riktigt vad som kunde vara farligt med det. Det var ju bara en bild, eller?
Det tog ungefär 15 minuter att ta sig ifrån parkeringen till Louis lägenhet.
- Take care of him now! sa Liam och flinade mot mig.
- I will! skrattade jag.
- Bye Nathalie! ropade de andra killarna, och jag vinkade glatt mot dom.
Jag såg taxin åka iväg, så jag gick in i trapphuset och gick trapporna upp till Louis dörr. Jag ringde på dörren.
Det tog ungefär en minut innan dörren uppnades och Louis stod framför mig.
- Babe! sa han och omfamnade mig hårt. Jag andades in hans doft och kysste honom på halsen.
- I've missed you, sa jag.
- I've missed you to! sa Louis och kramade mig ännu hårdare. Jag fick nästan svårt att andas, men det gjorde mig absolut ingenting!
- Come in, sa han och jag stängde dörren bakom mig.
Vi gick in till hans soffa och jag kröp upp i hans famn.
- How did it go? frågade jag tyst.
Louis suckade.
- She was devastated, and there was nothing I could do. I felt so helpless...
- You did great, trust me.
Louis tittade på mig.
- Really?
- Really! sa jag och pussade honom på kinden.
Vi beställde hem en pizza som vi satt och åt i soffan. Bordsskick var inget som vi tänkte på!
- Look at us! utbrast jag och skrattade. Louis kollade på mig och skrattade han med.
- This is nice, sa han och tog en till bit pizza.
- Very nice, instämde jag.
- Did you find anything at the mall today? frågade Louis med munnen full av mat.
- Yes, I bought a sweater! sa jag och reste mig upp för att hämta den. Den låg nertryckt i en påse i hallen, och jag slängde snabbt av mig min tröja och satte på mig den nya. Jag gick till vardagsrummet igen och snurrade runt framför Louis.
- Tada!
- Very nice! sa han och log mot mig.
- Thank you!
Vi hjälptes åt att plocka in all disk i diskmaskinen, och sedan gjorde vi oss i ordning för att sova. Jag tvättade bort sminket och borstade tänderna. När vi sedan låg bredvid varandra i sängen så kom jag att tänka på den där killen som hade fotat mig tillsammans med Zayn utanför mallet.
- I forgot to tell you, when we were going out of the mall, there was this random guy who started taking photos of me and Zayn! sa jag och vände mig mot Louis.
- Yeah, that happens, sa han bara.
- But he got a photo of us when Zayn was holding his arm around me, tillade jag.
- Why did he even hold his arm around you?
- He was just supporting me from being worried about you, sa jag och det fick honom att le lite.
- Oh okay, but I don't think we need to worry about that. Things like that happens alot, sa Louis.
Jag nickade.
- What are you gonna do tomorrow? frågade jag intresserat.
- We're going to record a new music video, it's going to be fun!
- How nice, what song? frågade jag.
- Little things, sa han och jag log. Little things var en av mina favoritlåtar med One Direction, och jag såg fram emot att få se videon när den var klar.
- What are you doing tomorrow? frågade Louis.
Jag suckade.
- School.
- Does your friends know about me?
- Ellen and Rosie knows that we met a day after the concert, but that's all.
- Okay, sa han och gäspade.
- I can drive you to school tomorrow if you'd like? fortsatte han med sömnig röst.
- Thanks!
- No problem, mumlade han tyst. Jag såg att han var nära på att somna, så jag gav honom en lätt puss på kinden och sa godnatt men fick ingen respons.
Blev ett ganska långt kapitel idag, där det händer ganska mycket. Vad tycker ni? Kommentera gärna! :)
2012-12-08
00:06:16
Gotta be you kap.12
Louis perspektiv
Jag klev ur min bil och gick med tunga steg mot Eleanors dörr. Det skulle bli otroligt jobbigt att göra slut med henne, för jag tyckte ändå så mycket om henne, och vi hade känt varandra en lång tid. Jag ringde på dörren, och direkt öppnade Eleanor.
- Hi, sa jag och log lite svagt mot henne.
- Hi, sa Eleanor.
Det blev tyst ett tag, och jag visste inte hur jag skulle börja.
- Can I come in? frågade jag, och Eleanor nickade sakta.
Jag slängde av mig skorna och gick in i det välbekanta vardagsrummet. Eleanor slog sig ner i en soffa, och jag satte mig bredvid henne.
- So you wanted to talk? började hon.
Jag satte mig med kroppen riktad mot henne, och tog tag i hennes händer, och dom darrade lite. Hon såg rädd ut.
- Just say it, viskade hon med gråten på rösten.
Jag nickade lite och kollade henne i ögonen, som var lite tårögda.
- I think that we should break up... I'm in love with someone else.
Eleanor slog händerna för ansiktet och började snyfta. Jag kände mig så hjälplös, för jag kunde ju inte trösta henne.
- Get out, snyftade hon.
När hon märkte att jag satt kvar så blev hon förbannad.
- GET OUT! skrek hon och stirrade kallt på mig.
Jag reste mig upp och gick ut i hallen. Även om jag hade full förståelse för att hon var arg och ledsen, så kändes det fel att lämna henne ensam.
Jag sprang sista biten till bilen, och körde iväg så fort jag hade satt mig i den.
Tårarna rann ner för mina kinder, och jag lät dom göra det. Allt jag kunde tänka på var Eleanors sorgsna ansikte, och det tog verkligen emot att det var jag som hade orsakat det. Min mobil började ringa, och jag såg att det var Harry. Jag svarade.
- Hey, sa jag med darrig röst och snörvlade till.
- Louis? how are you? frågade Harry oroligt.
- Not good. I just broke up with Eleanor, sa jag och började gråta när jag uttalade hennes namn. Jag kunde inte få ur bilden av henne gråtandes ur mitt huvud.
- Do you want me to come? frågade Harry mjukt och förstående.
- Yeah, come to my apartment, sa jag och la på luren.
Den enda jag ville prata med just nu var Harry. Harry var alltid förstående, och man kunde alltid lita på honom.
Blev ett kort kapitel :) Kram!
2012-12-07
19:51:00
Gotta be you kap.11
Jag vaknade upp i Louis stora säng, och vände mig om för att möta hans vackra ansikte, men han var inte där. Hans klocka stod på 11:00, och jag fick lite halvpanik. Jag tassade upp i bara en stor t-shirt och öppnade dörren ut till hallen. Det luktade pannkakor i hela lägenheten, och jag skulle precis gå in i köket när jag plötsligt såg att Liam, Harry, Zayn och Niall satt i soffan.
- Godmorning Nathalie! sa Niall och tittade på mig. Jag märkte att hans blick vandrade ner till mina bara ben, och jag drog hastigt ner t-shirten. Niall återgick till tvspelet.
- Godmorning, sa de andra killarna och flinade mot mig.
- Morning, sa jag och började springa mot köket. Där inne stod Louis och stekte pannkakor, och hela hans ansikte lös upp när han fick syn på mig.
- Godmorning! sa han och kom för att omfamna mig.
- Godmorning, svarade jag och drog in hans doft.
- I'm sorry about the boys, they came uninvited, sa Louis och ryckte på axlarna.
- No it's okay, I like them!
- Um.. maybe I should go get changed, sa jag och skrattade lite.
- Maybe you shouldn't, sa Louis och kysste mig. Jag drog mina fingrar igenom hans hår och drog honom intill mig.
- Come on, get a room! sa Zayn bakom oss.
Louis tittade upp mot honom, men höll fortfarande om mig.
- This is my apartment, remember?
Zayn skrattade.
- Okay, fine, sa han och log mot oss.
Jag gick till Louis sovrum för att dra på mig gårdagens kläder, och sedan tillbaka till köket för att äta pannkakor.
- These are good! sa jag och la ytterliggare en pannkaka på min tallrik.
- Right? sa Louis och killarna instämde.
- Have you ever tried swedish pancakes? frågade jag.
Killarna skakade på huvudet.
- Are they good? frågade Niall och kollade frågande på mig.
- Very god, sa jag och log mot honom.
- You gotta make those sometime, sa Niall och tog en till pannkaka.
Jag nickade och log. Vårat samtal blev avbrytet av att Louis mobil ringde.
- It's Eleanor! sa han allvarligt och gick ifrån bordet.
Jag la ifrån mig mina bestick och kollade spänt ner i bordet. Jag kände en enorm skuld som förstörde Louis och Eleanors förhållande, men vad skulle jag göra åt det? Jag var kär i Louis, och han var kär i mig.
Harry satte sig på Louis stol och vände sig mot mig.
- It's going to be alright, sa han och la en arm över mina axlar. De andra killarna hade tystnat, och tittade medlidande på mig.
- Thanks Harry, sa jag och gav honom ett litet leende.
Louis perspektiv
- Hey babe! sa Eleanor glatt luren. Hennes snälla röst gjorde mig nästan gråtfärdig, och jag blev tyst i några sekunder.
- Louis? are you there?
- Hello, sa jag med skakig röst.
- I miss you so much! sa Eleanor, och jag kunde höra på hennes röst att hon log. Jag klarade inte det här mer.
- We need to talk, sa jag. Det uppstod en obekväm spänning och jag hörde Eleanor andas djupt.
- Okay... sa hon med en sorgsen röst.
- When?
- Can you meet me in half an hour? frågade jag.
- Sure, where do you wanna meet?
- Can I come to your house?
- Sure, bye.
Hon la på luren, öppenbart sårad. Jag gick in till köket, där Harry satt med armen runt Nathalie.
- I'm going to meet her in half an hour at her place, sa jag och satte mig ner bredvid Liam.
Nathalie slog armarna om mig och fick mig att må lite bättre.
Nathalies perspektiv
Vi bestämde att jag skulle stanna kvar i lägenheten med killarna, medans Louis åkte iväg för att träffa Eleanor.
Innan han åkte iväg gav jag honom en lång kram.
- Good luck, sa vi allihopa och såg honom gå iväg med tunga steg.
Vi gick och satte oss i soffan och satte på teven. Då utbrast Liam:
- Let's go to the mall, we can't just sit here and be sad.
- Great idea, sa Niall och ställde sig upp.
- I go call Paul, sa Zayn och gick iväg för att ringa.
Jag gick till hallen och satte på mig mina skor, och det gjorde även Niall, Liam och Harry.
- Paul is waiting outside, sa Zayn och satte på sig sina skor han med.
Vi gick ut ur lägenheten, och direkt hörde vi skrik komma emot oss.
- OH MY GOD! IT'S ONE DIRECTION! skrek en tjej i 14-års åldern.
- ZAYN I LOVE YOU! skrek en annan, i samma ålder skulle jag gissa.
Paul kom fram och ställde sig emellan tjejerna och oss.
- It's okay Paul, it's jus two of them, sa Zayn och log stort mot tjejerna.
- Awww, you're are so cute! skrek den ena tjejen och slängde med sitt hår. På något sätt påminde tjejerna mig om Ellen och Rosie. Jag hade inte pratat med dom på några dagar, och dom var säkert helt galna där hemma.
Zayn kramade om sin beundrare, som började gråta av lycka.
- Babe, don't cry! sa han och torkade bort en tår ifrån hennes kind. Det fick henne bara att tjuta ännu mera.
Den andra tjejen stod och stirrade på Harry, och han gick fram och gav henne en kram han med.
- Okay girls, we gotta go, sa Paul och öppnade bildörren. Niall, Liam och jag satte oss direkt i bilen, medans Harry och Zayn fick vinka av tjejerna.
- They really love you, sa jag när dom satte sig i bilen.
- I know, flinade Harry.
Kapitel 12 kanske kommer senare ikväll, men skulle gärna vilja att ni kommenterar lite mer! :)
2012-12-06
22:24:52
Gotta be you kap.10
Resten av kvällen med killarna blev inte så dålig ändå. Självklart blev dom chockade när Louis berättade att han skulle göra slut med Eleanor, men samtidigt stöttade dom honom i hans val, och det gjorde mig väldigt glad.
- Thanks Niall, tonight has been great, sa jag och kramade om honom.
- It was my pleasure, Nathalie! sa han och kramade mig tillbaka.
Jag fick en kram av allihopa, och dom sa att dom tyckte att det hade varit trevligt. Jag instämde.
- Bye guys, sa Louis när vi stod i dörren och vinkade hejdå.
- Bye sweetheart, love you! larvade sig Harry och gav Louis en slängkyss.
- Love you to, sa Louis och tog emot slängkyssen. Vi skrattade, och gick sedan.
Det var mörkt ute, och klockan var nära ett på natten. Louis och jag gick med armarna krokade till bilen, och jag skulle precis sätta mig när jag kom på att mina hemnycklar låg på Nialls soffbord.
- Damn it, I forgot my keys! utbrast jag och suckade.
- It's okay, you can sleep at my place tonight. We'll go get your keys tomorrow, sa Louis och satte sig i bilen.
Jag sjönk ner bredvid honom.
- Are you sure?
- Nathalie, I want you to stay with me, sa han med en allvarlig röst och betonade want.
- Thanks, sa jag och pussade honom på kinden.
När vi kom in i Louis lägenhet var det mörkt överallt, men vi var för trötta för att gå och tända upp.
Jag gick in på hans toalett och kollade mig i spegeln.
- Did I look like this all night?! frågade jag när Louis ställde sig bakom mig.
- You look beautiful, sa han.
- No I don't...
Louis skakade på huvudet och tog fram en ny tandborste som han gav mig.
Vi borstade tänderna under en tröttsam tystnad, och gick sedan och la oss i hans stora säng.
Louis drog in mig i sin famn, och vi somnade tätt intill varandra.
Blev bara ett kort inlägg nu, men det kommer mera imorgon!
Godnatt på er! :)
2012-12-06
17:23:00
Gotta be you kap.9
- Nice car! sa jag imponerat och satte mig i bilen.
- Thanks, sa Louis och började köra iväg.
Vi åkte en stund i tystnad, och vi kom till ett fint område som jag inte kände igen.
- Does Niall live here? frågade jag.
- Yeah, he just got an apartment here. It's very nice!
- Better than yours? flinade jag och Louis skrattade.
- Ofcourse not!
Jag tog hans hand i min, och vi åkte vidare. Ungefär fem minuter senare stannade Louis utanför en cremefärgad lägenhet i gammaldags stil. Den såg fin ut. Jag undrade hur han skulle presentera mig för dom andra killarna, var jag bara hans vän framför de andra? Jag var helt enkelt tvungen att få ett svar innan vi gick in.
- Louis... sa jag och stannade framför honom utanför dörren.
- Yes?
- Umm.. I'm just gonna say this. I know that you have a girlfriend, so I guess I'm just your friend in front of the guys?
Det såg ut som att Louis skämdes över att han inte hade pratat med mig om det här innan.
- Yeah, you're just my friend in front of them. At least for now, sa han osäkert och kollade oroligt på mig.
- It's okay, sa jag och gav honom en kram.
- I'm sorry for not telling you...
Jag nickade.
- I understand, don't worry about it. Let's go! sa jag och tog hans hand. Tillsammans gick vi in genom dörren och tog hissen upp en våning. Vi släppte varandras händer och gick fram till en dörr där det stod Jeremy Ackerman.
Jag kollade frågande på Louis.
- Well it can't be Niall Horan, sa han och skrattade.
Louis ringde på, och nästan direkt öppnades dörren, och där stod Niall.
- Hey man! sa han och log stort åt Louis. Dom kramades och sedan fick Niall syn på mig.
- Nathalie, right? frågade han och kramade om mig.
- You're right, sa jag och log.
- Welcome to my apartment!
- Thanks, sa jag och tittade mig runtom. Det liknade Louis lägenhet väldigt mycket, och jag älskade det.
- It's very beautiful, sa jag och log mot honom.
- Thanks! Come in, the others are waiting in the livingroom.
Jag kollade nervöst på Louis, och han kramade mig. I smyg pussade han mig på munnen, och sedan gick vi in i vardagsrummet.
- Hey guys! sa Louis och log stort åt Harry, Liam och Zayn som satt i soffan och pratade.
- Louis! skrek Harry och sprang fram för att krama honom. Dom kramades hårt.
Jag skrattade. Som den directioner jag blivit visste jag att Louis och Harry var bästa vänner.
- Hi Harry! sa jag och log. Min nervositet var som bortflugen.
- Hello Nathalie! sa Harry och släppte Louis. Han kom fram till mig och gav mig en kram.
- How are you? frågade han.
- I'm good, how are you?
- Never been better! sa han och skrattade.
Liam och Zayn kom fram och kramade om mig dom med, och det var supertrevligt att få träffa allihopa.
- I've got to say that I'm a huge fan of yours, and to meet you guys like this is just super, sa jag och slog mig ner i den stora, vita soffan.
- We're glad that you are here! sa Harry och jag log mot honom.
Louis kom och satte sig bredvid mig, och Niall ställde fram nötter, chips och en drink till var och en.
- Cheers! sa Niall och höjde glaset.
- To Nathalie, sa Liam och vi skålade.
Det var riktigt trevligt att umgås med killarna, och jag skrattade mycket.
Ibland såg jag att Harry gav Louis en speciell blick, men Louis skakade bara lite på huvudet och fortsatte skratta.
- So Louis, you never told me how you two met again, sa Niall och alla riktade sina blickar mot Louis och mig.
Louis gav mig en snabb blick, och svarade sedan.
- I got her number at the concert, and so the next day I texted her.
- Oh, okay. So did you guys meet yesterday or is today the first time? frågade Zayn och log mot mig.
- We met yesterday, sa jag.
Alla nickade, och så började vi prata om någonting annat. Louis tog i smyg min hand och höll den bakom en kudde. Jag fick för mig att Harry uppfattade vad vi höll på med, och plötsligt sa han:
- Louis, can I talk to you?
Jag släppte direkt Louis hand.
- Sure, sa han och gick därifrån.
Louis perspektiv
Jag gick efter Harry tills vi kom in i Nialls sovrum, och där stängde han dörren om oss.
- Okay, what are you doing? frågade han och mötte min blick.
- What do you mean? frågade jag, som att jag inte visste vad han menade.
- With Nathalie! sa Harry upprört.
- I know, sa jag och satte mig på Nialls sängkant. Harry satte sig bredvid mig.
- I just can't help it.
Harry klappade mig på ryggen.
- She's great, but think of Eleanor. Do you really want to do this? frågade han.
Jag blev tyst i några sekunder. Jag visst inte själv vad jag skulle svara på den frågan.
- I think so, fick jag till slut fram.
- I fell in love with her.
Harry kramade om mig.
- Then go for it, bro! sa han och log uppmuntrande mot mig.
Jag log svagt tillbaka, det kändes hemskt att göra så här mot Eleanor. Allting hade gått så fort, men jag var säker på mitt beslut.
Jag fick en klapp på axeln av Harry, och sedan gick vi ut till de andra igen.
Nathalie satt och skrattade åt någonting som Zayn hade sagt, och jag log mot henne.
Nathalies perspektiv
Jag kollade upp och såg Louis stå och le mot mig. Jag log tillbaka.
Niall kom ut från köket och bad killarna komma och hjälpa honom med maten.
Alla reste på sig, inklusive jag och började gå mot köket.
- It's okay, you guys can stay, sa Niall och tittade på mig och Louis.
Äntligen lite ensamtid med Louis, tänkte jag.
- Are you sure? frågade jag för säkerhets skull.
Killarna nickade, och stängde dörren efter sig. Louis gick och satte sig i soffan, och jag följde hans exempel.
Han klappade i sitt knä, och jag lydde honom.
- Hey, sa jag och kollade in i hans vackra ögon.
- Hello beautiful! I've missed you, sa han och log.
- I've missed you to, sa jag och la mina armar runt hans hals.
Louis böjde sig fram och kysste mig långsamt. Han lutade sig bakåt i soffan, och jag hängde med.
Plötsligt bröts tystnaden.
- Hrrrm.. hostade Zayn, som stod i dörröppningen till köket.
Jag bokstavligen flög ifrån Louis och ställde mig upp.
- Shit, mumlade Louis och ställde sig upp han med.
Zayn stod och kollade på oss utan att säga någonting, och likaså Louis.
De andra killarna hade tystnat i köket och kom ut för att se vad som stod på.
- What happend? frågade Niall.
- Louis kissed Nathalie, sa Zayn.
- What? utbrast Liam.
- But... Eleanor? frågade Niall.
Jag vände hastigt huvudet mot Louis för att se hans reaktion. Han såg ganska uttryckslös ut.
- I can just say it, sa Louis mer till sig själv än till oss andra.
- I'm going to break up with Eleanor, because I'm in love with someone else, sa han och tittade på mig.
Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag gick sakta fram till Louis och tog tag i hans hand.
Vad tycker ni? :) kanske kommer mer senare ikväll!
Kram!
2012-12-05
23:25:53
Gotta be you kap.8
När jag vaknade upp och skulle vända på mig så kände jag två armar hålla om mig bakifrån. Jag kollade över axeln och såg Louis sova djupt. Försiktigt gosade jag mig in i hans famn igen, och hörde honom vakna till bakom mig.
Louis perspektiv
Yrvaket kollade jag på Nathalie som låg i min famn. Var hon vaken?
- Are you awake? viskade hon plötsligt utan att vända sig mot mig.
- Yes, sa jag tyst och bad henne vända sig om.
- Are you going somewhere today? frågade hon.
- I don't know, really. Harry wants me to come over to Nialls place later to meet the boys, but if you want to we can hangout instead? frågade jag och log.
- Oh no, I don't wanna be in the way! sa hon direkt.
- You won't, let's hangout just you and me today!
- Unless... sa jag och flinade mot henne.
- What?
- Unless you don't wanna come with me?
- To meet the boys? yeah sure, if it won't be any problem, sa hon och såg glad ut.
- Ofcourse not! they will be happy to see you again.
Nathalies perspektiv
Jag övertalade Louis att låta mig gå hem och göra mig i ordning och sedan komma tillbaka till honom för att efter det åka till Niall. I taxin hem passade jag på att smsa pappa.
*Är påväg hem nu, men stannar inte länge. Puss*
Pappa trodde att jag hade spenderat natten hos Ellen istället för att ha varit med Louis, och det kunde han ju tro.
När jag kom hem var pappa fortfarande på jobbet, så jag sprang upp till mitt badrum och tog en lång, varm dusch. Det var skönt att få fräscha upp sig efter gårdagens bad.
När jag kom ut ur duschen svepte jag in mig i en handduk och smörjde in mig med en rosdoftande lotion.
När jag kom hem var pappa fortfarande på jobbet, så jag sprang upp till mitt badrum och tog en lång, varm dusch. Det var skönt att få fräscha upp sig efter gårdagens bad.
När jag kom ut ur duschen svepte jag in mig i en handduk och smörjde in mig med en rosdoftande lotion.
Sedan tog jag på lite fondation, mascara och målade ögonbrynen. Nu var det bara kläderna kvar, och jag kände att jag ville vara extra fin när jag skulle få träffa de andra i One Direction.
Ett par mörkblåa, höga, jeansshorts satte jag på mig, och till det ett vitt linne. Nere i hallen drog jag på mig min svarta skinnjacka och vita converse, och fick sedan ett sms av Louis att det stod en bil utanför mitt hus som väntade på mig. Jag öppnade dörren och fick direkt syn på en silvrig porsche. I framsätet vevades rutan ner, och ut stack Louis huvud.
- Are you coming or what? ropade han och flinade stort.
Ledsen för ett kort inlägg, men lovar att gottgöra er imorgon! :)
2012-12-04
23:29:14
Gotta be you kap.7
Dagen med Louis hade varit helt fantastiskt, och hela kvällen spenderade vi på stranden tillsammans.
Tydligen så låg det en strandbutik en bit ifrån, så dit hade vi gått och köpt en engångsgrill, lite korvar och några filtar. Det var så romantiskt, och jag ville att kvällen aldrig skulle ta slut.
Vi satte oss tätt ihop på en filt, och kollade ut över vågorna.
- What a beautiful view, sa jag.
Louis vände blicken mot mig och sa:
- I couldn't agree more.
Hans ord gjorde mig alldeles varm, och jag lutade mig fram och snuddade vid hans läppar med mina.
- I wish I could stay here all night, sa jag och vände blicken mot de vackra vågorna igen.
Louis blev tyst ett tag, sedan sa han:
- Then let's do it! sa han och tog min hand.
Jag kom att tänka på låten "Live while we're young". Texten passade in på kvällen, och jag kunde inte låta bli att börja sjunga.
- Let's go crazy, crazy, crazy til we see the sun...
Louis vände sig mot mig och började sjunga med.
- I know we only met but let's pretend it's love...
- And never, never, never stop for anyone...
- Tonight let's get some...
- And live while we're young.
Utan att jag hade märkt det hade Louis flyttat sig närmre mig, och våra ansiktet var nu bara några centimeter ifrån varandra. Vi skulle precis kyssas när hans mobil började ringa. Han suckade, och det magiska ögonblicket var över.
- It's Harry, I'll be right back, sa han och reste på sig för att gå iväg och prata.
Jag nickade och kollade på honom när han gick bortåt.
Louis perspektiv
- What?! frågade jag irriterat.
- Am I interrupting? frågade Harry
- Yes, what is it?
- I was just gonna ask if you're gonna meet me and the boys tomorrow at Nialls place?
- Sorry man, I don't think so.
- Why?
- You remember Nathalie, from the interview? I'm at the beach with her right now, and I think it's gonna be pretty late.
- What? just don't do anything that you'll have to regret, okay? sa Harry och lät lite orolig.
- Ofcourse not! I gotta go, but I'll call you tomorrow. Bye!
- Love you, bye!
Nathalies perspektiv
Jag satt och tänkte på att Louis hade en flickvän, och att han ändå var här med mig. Det gjorde mig lite ledsen att han inte hade sagt någonting om henne. Om det skulle komma ut att han hade spenderat en hel dag med en annan tjej på en strand så skulle han säkert få mycket problem.
Jag såg Louis komma tillbaka, och jag glömde snabbt mina funderingar och log mot honom.
- Hello beautiful, sa han och log sitt underbara leende.
- It's getting late, do you wanna come over to my place? frågade han.
- I'd love to, sa jag och kramade honom hårt. Han kramade mig tillbaka, och återigen mötte våra läppar varandra.
Det visade sig att Louis hade en egen lägenhet bara en bit ifrån stranden, så vi gick dit på bara en kvart.
När vi kom fram höll han upp dörren för mig som den gentleman har var, och jag steg andlöst in i det som var den finaste lägenheten jag någonsin sett.
- Wow... var det ända jag fick fram.
Det var högt till tak, med vita väggar och ett golv i mörk ek. Hallen var välkomnande och stor, med en stor röd matta på golvet. Rummen var dubbelt så stora som i min lägenhet, och även de vita fönstrerna, som var i gammaldags stil.
- Do you like it? skrattade Louis bakom min rygg.
- Like it? I love it! If I could design my own place this would be it, sa jag och kände ett par armar krama mig bakifrån. Louis pussade mig på huvudet och lekte med mina fingrar.
Jag vände mig om och kysste honom.
- Come with me! you gotta see this, sa Louis och tog min hand. Han drog med mig in till världens finaste sovrum, och jag drog efter andan.
- This is so beautiful, sa jag. I mean look at the window! Look at the bed!
Jag kunde inte låta bli att slänga mig i sängen, och den var helt underbar den med.
Louis slängde sig bredvid mig i sängen och vi skrattade högt.
- You're so sweet, sa jag och Louis drog in mig i hans famn.
Han studerade mitt ansikte, och kysste min panna.
Vi låg så ett tag, och jag kände hur Louis andetag blev allt djupare och djupare, och snart sov han.
Jag lade huvudet till rätta på hans bröst, och somnade jag med.
Ursäkta för lite dålig uppdatering och sena inlägg. Hoppas ni tycker om den iallafall :)
Kommentera gärna!!!
Kommentera gärna!!!
2012-12-03
23:10:00
Gotta be you kap.6
Jag satt som fastfrusen på köksstolen och stirrade på smset i min mobil.
Louis Tomlinson hade skickat ett sms till mig. Det var helt absurt och jag läste det flera gånger om innan jag började skriva tillbaka.
Hi Louis! I had the best time last night, and I would love to meet you again!
/Nathalie
Efter att ha läst om mitt svar ett tiotal gånger tryckte jag på skicka. Jag hoppades att det inte lät som att jag var ett galet fan som var överlycklig över att ha Louis Tomlinsons nummer.
Visst var jag verkligen glad, men jag var inte galen. Jag fick svar från Louis nästan direkt, och vi började skriva med varandra.
I'm available today if you would like to meet somewhere? :) - Louis
Great! Meet me in the Starbucks next to the gym? :) - Nathalie
- See you there! ;) - Louis
Jag hann bara lägga ner mobilen i fickan, när jag hörde min ringsignal från fickan. Det var Ellen.
- Nathalie! skrek hon glatt så fort jag svarade.
- Ellen! skrek jag och började skratta.
- I just saw the picture, you gotta be kidding me! Tell me everything! beordrade hon med en allvarlig röst.
Jag berättade hela historien för henne, och att jag skulle träffa Louis om en timme. Ellen trodde inte sina öron.
- You are the luckiest girl in the world! But you know he got a girlfriend, right?
Mitt hjärta stannade när hon sa dom orden, och jag stelnade till.
- What?!
- I thought you knew... sa Ellen tyst.
- I didn't... I gotta go, bye!
Jag måste erkänna att jag blev besviken när jag fick veta att Louis hade en flickvän. Jag trodde att han tyckte om mig som mer än en vän, även om vi bara hade träffats en gång. Jag skakade av mig tankarna och gick upp till mitt badrum för att duscha och göra mig iordning.
Jag var helt klar 45 minuter senare, och jag granskade mig själv uppifrån och ner i spegeln. Det långa, bruna, oplattade håret hängde över mina axlar, och mina ögon var inramade av tjocka, svarta ögonfransar. Aldrig förr hade jag arbetat så mycket med mascaraborsten som nu, och mina ögonfransar såg ovanligt långa ut.
Jag hade valt att ha på mig en ganska vardaglig outfit. Det fick bli ett par levi's shorts med en svart stickad tröja till. På mitt skrivbord låg ett läppglans som jag drog lite lätt över läpparna, och sedan rusade jag ner till hallen för att sätta på mig mina vita converse och sedan ge mig av mot Starbucks.
Jag började skymta ingången till Starbucks, och mina andetag blev allt djupare desto närmare jag kom.
Vad jag kunde se var det inte mycket folk där inne, vilket var en lättnad.
Jag öppnade dörren och gick in. Direkt hörde jag honom ropa:
- I'm over here, Nathalie!
Jag vände mig om och fick syn på Louis, som var påväg mot mig.
- Hi, sa jag och kramade om honom.
- Hello, sa han och kramade mig tillbaka. Han log mot mig.
- It's good to see you again! sa han.
- It's good to see you to, sa jag och flinade mot honom.
Louis visade mig bort till ett undangömt bord, där han höll ut stolen för mig.
- Thanks!
- No problem, sa Louis och gick runt för att sätta sig mitt emot mig.
- You look great, fortsatte han och kollade mig i ögonen.
- Thanks, log jag.
Louis beställde in 2 smoothies till oss som smakade ljuvligt.
- So what did you think of the concert? frågade Louis.
- I loved it, you guys were great!
- Thanks, sa Louis och log.
- I've never been on a concert before, so it was my first time, berättade jag.
- Really? then I'm glad that we were the first one!
Vi satt där inne i över en timme och pratade på om allt möjligt. Jag öppnade mig mer och mer för honom, och han gjorde detsamma. En gång blev vi avbrytna av en liten tjej som stod bredvid vårat bord och kollade med stora ögon på Louis.
- Excuse me, are you Louis Tomlinson? frågade hon.
- Yes I am!
- Can I please take a picture with you? I love you!
Louis skrattade glatt och tog några bilder tillsammans med henne. När dom var klara log flickan stort och tackade så mycket.
- What a cute little girl, sa jag och kollade på henne när hon sprang ut genom dörren.
- Almost as cute as you, sa Louis och kollade på mig.
Han var bara för bra för att vara sann, tänkte jag.
När vi kom ut från Starbucks tittade Louis på klockan, och sedan tillbaka på mig.
- Do you wanna go swim with me? there's a lake just around the corner.
Louis tittade på mig med en busig blick som fick mig att skratta.
- Sure!
Vi började gå mot badplatsen, som visade sig vara en riktigt fin plats med en stor strand och fint vatten.
Det blåste ganska mycket, så det var inte så mycket folk här heller.
- Wait, I don't have my swimsuit, sa jag förskräckt.
- So? frågade Louis kaxigt och flinade mot mitt ansiktsuttryck.
Jag insåg att jag skulle bli tvungen att bada med underkläderna, och tackade mig själv för att jag inte hade stringtrosor på mig idag. Jag sneglade bort mot Louis, som höll på att dra av sig tröjan. En vackrare syn hade jag aldrig sett förr.
Jag gick ner för att känna på vattnet, och det kändes skönt. På vägen tillbaka upp till Louis drog jag av mig min tröja och intalade mig själv att en bh ungefär var samma sak som en bikiniöverdel, så varför skämmas?
Jag märke att Louis stod och kollade på mig ungefär som att hans blick hade fastnat. När han upptäckte att jag kollade på honom så vände han snabbt blicken mot vattnet istället.
Jag drog av mig mina shorts och skor, och gick sedan fram till Louis.
- Are you coming? frågade jag och flinade lite.
- Yep, sa han snabbt och kollade utmanande på mig. Sedan började han fort springa mot vattnet, och jag var inte sen att haka på.
- Come and get me! skrek han och skrattade när han slängde sig i de nu ganska stora vågorna.
Jag slängde mig i vattnet en bit ifrån honom, och han simmade direkt fram till mig.
Vi ställde oss upp och stod nu nära varandra.
- You are really cute, do you know that? sa Louis charmigt.
- No, sa jag och drog på munnen i ett leende.
- You should... viskade han och närmade sig ännu lite till.
Jag lutade mig fram tills våra läppar nästan snuddade vid varandra, och då kysste han mig långsamt.
Nå, vad tycker ni? jag lägger upp fortsättningen imorgon.
Godnatt på er! :)
2012-12-02
22:07:08
Gotta be you kap.5
Kvällen efter konserten låg jag i min säng och försökte fatta vad som igentligen hade hänt. Flera gånger nöp jag mig själv i armen, bara ifall att allting skulle vara en dröm.
Pappa var jätteglad för min skull, och sade att han var stolt över mig.
Innan jag somnade låg jag och bläddrade igenom alla bilder vi hade tagit under kvällen. Jag stannade på den med Louis och mig. Han räckte ut tungan och jag skrattade för fullt. Med ett leende på läpparna kurade jag ihop mig i mitt täcke och somnade.
Jag vaknade upp av att min mobil vibrerade. Med en suck satte jag mig upp i sängen, och sträckte mig efter den. Jag höjde förvånat på ögonbrynen när jag såg att jag hade 6 missade samtal från Ellen, 4 missade samtal från Rosie, och 2 sms från dom båda.
Sms från Rosie: *how was it??? xx* *answer me im dying here!*
Sms från Ellen: *just got home. how was it??? * *nathalieeee how did it gooo?*
Jag kunde inte låta bli att skratta när jag såg hur frustrerade dom hade blivit när jag inte hade svarat.
Istället för att skriva någonting tillbaka, så skickade jag bilden på mig och Louis till dom båda.
Jag kollade på klockan och såg att den redan var tolv. Jag steg upp och drog på mig mina gråa mjukisbyxor och ett svart linne, och sedan tog jag mig sakta ner till köket.
- Är det någon hemma? ropade jag.
Jag fick inget svar, så jag antog att pappa hade åkt till jobbet.
Jag fick inget svar, så jag antog att pappa hade åkt till jobbet.
På köksbordet låg det en lapp:
Godmorgon hjärtat! Fick åka till jobbet tidigt idag, och kommer hem vid ca åtta. Det finns nybakade frallor i skafferiet, och glöm inte att kolla i tidningen! Puss pappa.
Jag gick fram till skafferiet och tog mig en fralla, sedan gjorde jag som pappa sade och gick fram till tidningen som låg på köksbordet. Jag slog mig ner på en stol, och kollade på tidningen. Framsidans bild gjorde att jag satte brödet i halsen.
Big succes on the One Direction concert last night, with five lucky girls who got backstage tickets!
Under rubriken var det en stor bild på mig och Niall, när han sjöng för mig.
Jag kunde inte låta bli att skratta åt mitt ansiktsuttryck på bilden. Jag såg svimfärdig ut!
Just när jag hade skrattat klart så vibrerade min mobil. Först trodde jag att det var Ellen eller Rosie som hade svarat på bilden jag skickade, men sedan såg jag att det var från ett okänt nummer.
Jag klickade upp smset, som löd:
Hey Nathalie! I just wanted to say that I had a great time last night, and that maybe we could meet again?
/Louis.
2012-12-02
19:20:00
Kommentera för fortsättning!
Hej på er!
Ville bara säga att jag funderar på om jag ska lägga ut kapitel 5 ikväll eller i morgon. Så jag låter er bestämma! Kommentera om ni vill att jag ska lägga ut fortsättningen ikväll, så gör jag det! :)
Här är en ledtråd på vad som kommer i nästa kapitel:
2012-12-02
17:11:00
Gotta be you kap.4
Konserten var slut, och jag stod innanför utgången tillsammans med Ellen och Rosie.
- I can't believe they picked you! sa Ellen och kramade om mig.
- Me neither. Did you see when Niall sang to me?
- Oh my god, yes! What if he likes you, and when you meet him he asks you out?! nästan skrek Rosie.
- I wish, sa jag och skakade på huvudet.
Det började vi dags för mig att gå backstage och få träffa killarna igen, och jag tog adjö av mina vänner.
- Good luck Nathalie! And have fun!
Dom kramade om mig och sedan gick dom därifrån.
Jag gick för att prata med en vakt om vart jag skulle ta vägen, och han visade mig fram till en dörr.
- They are waiting for you in there.
- Thanks for showing me, sa jag och log mot honom.
- You're welcome!
Jag stod kvar några sekunder utanför dörren och andades tungt. Sedan öppnade jag dörren.
Killarna satt tillsammans i en vit, stor soffa. Dom log brett när dom fick syn på mig.
- Hi, sa jag nervöst och stod kvar vid dörren.
- Hello! sa dom.
Allihopa ställde sig upp och gick fram för att krama om mig.
- Have a seat, sa Louis och log inbjudande till mig.
Jag gick och satte mig mellan Louis och Zayn. En obekväm tystnad uppstod.
- How are you? frågade Harry för att bryta tystnaden.
- I'm great, thanks. How are you guys?
- Great!
Jag nickade.
- Great concert, sa jag.
- Yeah, it was... great, sa Niall och alla skrattade.
- I think someone is a bit nervous, skrattade Louis.
- Yeah I am, sa jag och tog några djupa andetag.
Louis klappade mig på ryggen.
- There's no need for that.
Jag log mot honom, och det kändes plötsligt inte lika spänt.
- Why did you choose me? frågade jag och tittade på Louis.
Liam petade på Louis armbåge och flinade. Louis blev en nyans rödare i ansiktet.
- Cause' he thinks you're cute, sa Harry och skrattade.
- Yeah, because I think you're cute, sa Louis och kollade blygt på mig.
Mitt hjärta smälte.
- Aw, I think you're cute! sa jag utan att tänka mig för.
Alla skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med.
- So, can I have your number? frågade Louis överdrivet flörtigt och höjde ögonbrynen upp och ner.
Jag skrattade bara och tog emot hans mobil för att skriva in mitt nummer.
- Thank you, sa Louis med en mer allvarlig röst.
Jag skrattade bara åt honom.
- So, what do your fans usually do when they're backstage with you? frågade jag intresserat.
- They usually cries, screams, take photos and hugs us, sa Zayn.
- I see. Then maybe we can take a photo? frågade jag.
- Ofcourse, sa Louis och sken upp.
Niall bad en vakt ta foton åt oss, och vi stod i en grupp framför kameran och posade som bara den.
Louis kom fram till mig under ett tillfälle, och jag fotade bara oss två tillsammans.
- Cute, sa jag och skrattade åt minen han gjorde på fotot.
- I know, right.
Vi skrattade och pratade tills Liam upptäckte vad klockan var.
Det var meningen att jag skulle få vara med dom i ungefär 20 minuter. Nu hade det gått 1 timme, och jag blev tvungen att gå.
- It was really nice meeting you Nathalie, and I hope we meet again! sa Niall, och de andra killarna instämde.
- I had a great time, sa jag med betoning på great. Alla skrattade och kramade om mig.
Jag fick med mig några t-shirts och cd-skivor, och innan jag gick kom Louis fram till mig och gav mig en sista kram.
- Can I text you sometime? frågade han.
- I'd love to, sa jag och log stort mot honom, innan jag gick ut därifrån.
Louis perspektiv
Jag såg efter Nathalie när hon gick ut ur dörren, och jag suckade. Den där tjejen var speciell.
Hoppas ni tyckte om detta kapitel!
Som sagt blir jag jätteglad om ni kommenterar! :)
2012-12-02
14:21:00
Gotta be you kap.3
Killarna kom ut på scenen i takt till låten What makes you beautiful.
- Hello London! skrek Niall innan Liam började sjunga det första stycket.
I refrängen hoppade alla som galna, och jag trivdes verkligen.
- HARRY! skrek Ellen och Rosie.
Harry som stod närmast oss, kollade åt vårat håll och log mot oss.
- OH MY GOD! HARRY JUST LOOKED AT ME! skrek Rosie.
Jag skrattade bara åt dom och sjöng med i låten.
Det här var min första konsertupplevelse, och den slog alla mina förväntningar.
Jag slängde en blick åt Louis, och just gå gjorde han detsamma åt mig. Jag rodnade och kollade ner på mina fötter.
- I think Louis just smiled at you, Nathalie! skrek Ellen.
Hon gav mig en avundsjuk blick, men log sedan lite osäkert.
Jag kollade upp mot Louis håll igen, men han hade blicken på publiken.
Dom sjöng fyra låtar till, sedan sa dom att det var dags för en speciell överraskning.
- Each one of us are gonna choose one girl to go backstage with us later, sa Zayn.
Alla började skrika så mycket att jag var tvungen att hålla för öronen.
- PLEASE PICK ME! skrek Ellen.
Harry pekade på en brunhårig tjej runt 12 år, som började gråta av glädje och trängde sig fram till scenen, där hon fick hjälp av vakterna upp till scenen.
Zayn sträckte fram sin hand till en blond tjej runt 15-16 som stod precis nedanför honom och fullkomligt drog upp henne till scenen.
Jag kollade upp mot Louis, som stod och kollade ut på allt folk.
Plötsligt vände han blicken mot mig, och kollade in i mina ögon. Han flinade och började gå åt mitt håll.
Jag kände hur jag blev röd i ansiktet, och jag kollade upp i hans fina ögon.
- I want you, sa han och stäckte ut en hand mot mig.
Jag lade mig hand i hans, och kände hur han började dra upp mig till scenen.
Jag blev helt stum, och stod bara där som ett fån. Tydligen tyckte Louis att jag såg rolig ut, för han skrattade.
- What's your name? frågade han lite tyst till mig.
- Umm.. my name is Nathalie, sa jag fortfarande chockad.
- That's a beautiful name!
Jag log mot honom, och kollade mig runt på scenen.
Först då upptäckte jag hur mycket folk det verkligen var, och hur många blickar jag hade på mig.
Jag som inte är den som trivs särskilt i centrum, kollade ner på mina skor och rodnade.
Plötsligt kände jag en hand tvinga upp min haka, och jag kollade nu in i Nialls ögon.
- You don't know you're beautiful... sjöng han och publiken skrek högt.
Självklart fick det mig bara att rodna ännu mer, men jag sa ändå:
- Thanks.
- Forget it Niall, she's mine, hörde jag en röst bakom mig säga.
Jag vände mig om och såg Louis stå och le.
- Am I dreaming? frågade jag förvirrad och kunde inte sluta le mot dom Louis och Niall.
Niall skakade på huvudet och skrattade.
Jag kollade på dom andra killarna, och dom stod också och pratade med tjejerna som dom hade tagit upp.
Samma kille som förut hade stått utanför arenan vars namn jag hade glömt gick ut på scenen och pratade i en mikrofon.
- The boys will give you your backstage tickets now, and then we will continue the concert.
Jag kollade förväntansfullt upp mot Louis.
- Here is your ticket, sa han och gav mig en biljett.
- Thanks, sa jag lyckligt.
- So I guess I'll see you later, then?
- Ofcourse. Thanks Louis, sa jag och gav honom en kram som han besvarade hårt.
Vakterna hjälpte mig ner till mina chockade vänner, och konserten fortsatte.
Jag har sett att statistiken har gått upp, vilket är jätteroligt!
Hoppas någon kan lämna en kommentar om vad ni tycker, det skulle göra mig jätteglad!
Nästa kapitel kommer upp redan i kväll skulle jag tro :)
2012-12-01
19:30:57
Gotta be you kap.2
Jag vaknade av att väckarklockan ringde.
Pappa öppnade försiktigt dörren till mitt rum.
- Godmorgon, sa han.
- Godmorgon, sa jag.
Pappa hade på sig en grå t-shirt och sina pyjamasbyxor.
- Jag tänkte göra frukost. Blir det bra med pannkakor? sa han och log mot mig.
- Blir jättebra! nickade jag.
Pappa gick ner och gjorde pannkakor, och jag klev in i duschen.
Det varma vattnet gjorde mig faktiskt lite piggare, och jag kände på mig att det kunde bli en bra dag.
Jag klev ut ur duschen och satte en handduk på kroppen, medans jag fönade håret.
- Frukosten är klar! hörde jag pappa ropa.
Jag kollade på mig själv i spegeln.
Det tjocka, bruna håret har jag ärvt ifrån min pappa, och mina klarblåa ögon från min mamma. Jag är ganska lång, ungefär 170 cm. Mina ben är långa och smala, och en platt mage har jag också. Jag log för mig själv, nästan varje dag på sommarlovet hade jag sprungit i skogen, och det har gett resultat.
Jag plockade fram ett par svarta shorts med nitar på ena bakfickan, och ett vitt linne till.
Nere i köket doftade det gott av pannkakor, och pappa satt redan och åt.
Både pappa och jag uppskattar tystnad ibland. Speciellt på morgonen.
- När åker du? frågade jag.
- Jag åker om 10 minuter, sa pappa.
Eftersom att jag hade sovmorgon så bestämde jag mig för att ta bussen för första gången.
Efter frukosten gick jag upp till mitt badrum för att sminka mig och borsta tänderna.
Jag granskade mitt ansikte i spegeln när jag var klar. Det jag var mest nöjd med i mitt ansikte, var att jag har långa ögonfransar.
Jag hämtade mina hörlurar inne i mitt rum, och sedan gick jag ner för att gå till bussen.
Bussen var 5 minuter försenad, och när den väl kom var den proppfull. Jag suckade, och trängde mig in i den.
Bussen hade bara kommit två hållplatser när min mobil började vibrera i fickan. Jag tog upp den, och på displayen stod det Klara. Klara är min bästa vän, som tyvärr bor i Sverige.
- Hej Klara! sa jag med en glad röst.
- Hej gumman, hur har du det? frågade Klara, och jag kunde nästan höra att hon log.
- Jättebra, jag är på bussen till skolan nu faktiskt.
- Jaha, jag ville bara höra att allt var bra med dig, sa Klara och skrattade.
Folk på bussen vände sig om när jag pratade, och jag antar att det var för att jag pratar svenska.
- Haha, folk tittar på mig. Måste gå! Vi hörs, sa jag.
Jag avslutade samtalet, och jag vände mig förvånat om när jag hörde en lite bekant röst.
- Woah, what language was that? sa William som nu stod bredvid mig.
- Swedish, sa jag.
- Oh wow, that's cool! Are you from there?
- Yeah, that was my friend, Klara.
Han skrattade.
- Nice.
Vi småpratade hela vägen till skolan, och jag upptäckte att han hade ett väldigt gulligt leende.
Dagen gick fort. Jag tog mig igenom alla lektioner, och på rasten pratade jag med Ellen, Rosie och William.
Under ett tillfälle sa Rosie till mig:
- I can see that Will really likes you!
- Really? frågade jag.
- Yeah, don't you see it? He is all over you!
Jag skrattade bara och viftade bort henne. Men det visade sig att det hon sa faktiskt var sant, för efter skolan kom Will fram till mig och sa:
- Do you wanna go out with me, tonight?
Jag som inte riktigt hade hängt med under skoldagen, var tvungen att tacka nej.
- I'm sorry, I can't, sa jag och såg ledsen ut.
- What about tomorrow, then? sa han och ett nytt hopp tändes i hans ögon.
- I'm really sorry, Will. I can't tomorrow either... pressade jag fram. Jag ville ju så gärna gå på One Directions konsert.
- It's okay. See you tomorrow at school! sa han och gick med snabba steg därifrån.
Jag fick direkt skuldkänslor, men jag försökte att inte tänka på det, utan tog bussen hem. Resten av kvällen spenderades med en massa plugg som jag knappt förstod hälften av.
Nästa morgon när jag vaknade visste jag att idag skulle jag få se One Direction!
Jag hoppade ur sängen och gjorde mig i ordning på nolltid.
Idag var bussen inte försenad, vilket var skönt.
Ellen och Rosie var helt hysteriska hela dagen, och vi tre bestämde att vi skulle mötas upp halv 8 utanför arenan där dom skulle spela.
Dagen segade sig fram, ända tills vi slutade, klockan halv fem.
Pappa kom och hämtade mig efter skolan, och jag kunde inte prata om något annat än One Direction i bilen. Men pappa skrattade bara.
- Kul att du och dina vänner har gemensamma intressen!
Jag instämde.
Plötsligt kom jag att tänka på William. Jag hade inte sett honom på hela dagen, jag hoppas att han inte hade tagit illa upp igår.
Väl hemma fick jag panik, när jag insåg att jag inte visste vad jag skulle ha på mig ikväll.
Först tog jag en dusch, och efter det plockade jag fram ett par svarta, tajta shorts som jag först provade.
Dom satt bra på mig, så jag bestämde mig för att ha dom ikväll.
Till shortsen hittade jag ett marinblå, ganska urringat linne och en silverring.
Jag sminkade mig lite mer nogrannt än vanligt, och gick sedan ner för att visa upp mig för pappa.
- Oj! Vad fin du är, sa pappa och gjorde tummen upp.
Jag log stort.
- Tack pappa.
Det började bli dags för att ta sig in till arenan, och pappa erbjöd sig att skjutsa mig.
När vi kom fram var det fullpackat med folk.
En massa tjejer stod och skrek i One Direction tröjor, och vissa tjöt till och med.
Jag fick syn på Rosie och Ellen som stod i mitten av kön, och jag gick fram till dom.
- Hi Nathalie! sa dom.
- Hi girls, sa jag.
Vi kollade oss runtom.
- It's a lot of people here. I never thought it would be like this, sa jag.
- I know, right! It's crazy. I can't wait to see them! sa Ellen och studsade på marken.
Det kom fram en ganska biffig kille och bad alla att tystna sig.
- Hi, my name is Paul. In just a minute we will let you guys come in.
Alla fans började skrika som dårar och trycka på kön.
- Oh my god! It's starting to move! skrek Rosie.
10 minuter senare befann vi oss inne i arenan, ganska nära scenen.
- We are so lucky! skrek Ellen och kramade om mig och Rosie.
Plötsligt började alla skrika, strålkastarna riktades mot scenen, jag hörde musiken komma igång, och ut på scenen kom dom!
One Direction har ju fortfarande inte direkt kommit in i berättelsen ännu, men nästa kapitel gör dom det!
Skulle bli jätteglad om någon ger en kommentar om vad ni tycker än sålänge? :)
Pappa öppnade försiktigt dörren till mitt rum.
- Godmorgon, sa han.
- Godmorgon, sa jag.
Pappa hade på sig en grå t-shirt och sina pyjamasbyxor.
- Jag tänkte göra frukost. Blir det bra med pannkakor? sa han och log mot mig.
- Blir jättebra! nickade jag.
Pappa gick ner och gjorde pannkakor, och jag klev in i duschen.
Det varma vattnet gjorde mig faktiskt lite piggare, och jag kände på mig att det kunde bli en bra dag.
Jag klev ut ur duschen och satte en handduk på kroppen, medans jag fönade håret.
- Frukosten är klar! hörde jag pappa ropa.
Jag kollade på mig själv i spegeln.
Det tjocka, bruna håret har jag ärvt ifrån min pappa, och mina klarblåa ögon från min mamma. Jag är ganska lång, ungefär 170 cm. Mina ben är långa och smala, och en platt mage har jag också. Jag log för mig själv, nästan varje dag på sommarlovet hade jag sprungit i skogen, och det har gett resultat.
Jag plockade fram ett par svarta shorts med nitar på ena bakfickan, och ett vitt linne till.
Nere i köket doftade det gott av pannkakor, och pappa satt redan och åt.
Både pappa och jag uppskattar tystnad ibland. Speciellt på morgonen.
- När åker du? frågade jag.
- Jag åker om 10 minuter, sa pappa.
Eftersom att jag hade sovmorgon så bestämde jag mig för att ta bussen för första gången.
Efter frukosten gick jag upp till mitt badrum för att sminka mig och borsta tänderna.
Jag granskade mitt ansikte i spegeln när jag var klar. Det jag var mest nöjd med i mitt ansikte, var att jag har långa ögonfransar.
Jag hämtade mina hörlurar inne i mitt rum, och sedan gick jag ner för att gå till bussen.
Bussen var 5 minuter försenad, och när den väl kom var den proppfull. Jag suckade, och trängde mig in i den.
Bussen hade bara kommit två hållplatser när min mobil började vibrera i fickan. Jag tog upp den, och på displayen stod det Klara. Klara är min bästa vän, som tyvärr bor i Sverige.
- Hej Klara! sa jag med en glad röst.
- Hej gumman, hur har du det? frågade Klara, och jag kunde nästan höra att hon log.
- Jättebra, jag är på bussen till skolan nu faktiskt.
- Jaha, jag ville bara höra att allt var bra med dig, sa Klara och skrattade.
Folk på bussen vände sig om när jag pratade, och jag antar att det var för att jag pratar svenska.
- Haha, folk tittar på mig. Måste gå! Vi hörs, sa jag.
Jag avslutade samtalet, och jag vände mig förvånat om när jag hörde en lite bekant röst.
- Woah, what language was that? sa William som nu stod bredvid mig.
- Swedish, sa jag.
- Oh wow, that's cool! Are you from there?
- Yeah, that was my friend, Klara.
Han skrattade.
- Nice.
Vi småpratade hela vägen till skolan, och jag upptäckte att han hade ett väldigt gulligt leende.
Dagen gick fort. Jag tog mig igenom alla lektioner, och på rasten pratade jag med Ellen, Rosie och William.
Under ett tillfälle sa Rosie till mig:
- I can see that Will really likes you!
- Really? frågade jag.
- Yeah, don't you see it? He is all over you!
Jag skrattade bara och viftade bort henne. Men det visade sig att det hon sa faktiskt var sant, för efter skolan kom Will fram till mig och sa:
- Do you wanna go out with me, tonight?
Jag som inte riktigt hade hängt med under skoldagen, var tvungen att tacka nej.
- I'm sorry, I can't, sa jag och såg ledsen ut.
- What about tomorrow, then? sa han och ett nytt hopp tändes i hans ögon.
- I'm really sorry, Will. I can't tomorrow either... pressade jag fram. Jag ville ju så gärna gå på One Directions konsert.
- It's okay. See you tomorrow at school! sa han och gick med snabba steg därifrån.
Jag fick direkt skuldkänslor, men jag försökte att inte tänka på det, utan tog bussen hem. Resten av kvällen spenderades med en massa plugg som jag knappt förstod hälften av.
Nästa morgon när jag vaknade visste jag att idag skulle jag få se One Direction!
Jag hoppade ur sängen och gjorde mig i ordning på nolltid.
Idag var bussen inte försenad, vilket var skönt.
Ellen och Rosie var helt hysteriska hela dagen, och vi tre bestämde att vi skulle mötas upp halv 8 utanför arenan där dom skulle spela.
Dagen segade sig fram, ända tills vi slutade, klockan halv fem.
Pappa kom och hämtade mig efter skolan, och jag kunde inte prata om något annat än One Direction i bilen. Men pappa skrattade bara.
- Kul att du och dina vänner har gemensamma intressen!
Jag instämde.
Plötsligt kom jag att tänka på William. Jag hade inte sett honom på hela dagen, jag hoppas att han inte hade tagit illa upp igår.
Väl hemma fick jag panik, när jag insåg att jag inte visste vad jag skulle ha på mig ikväll.
Först tog jag en dusch, och efter det plockade jag fram ett par svarta, tajta shorts som jag först provade.
Dom satt bra på mig, så jag bestämde mig för att ha dom ikväll.
Till shortsen hittade jag ett marinblå, ganska urringat linne och en silverring.
Jag sminkade mig lite mer nogrannt än vanligt, och gick sedan ner för att visa upp mig för pappa.
- Oj! Vad fin du är, sa pappa och gjorde tummen upp.
Jag log stort.
- Tack pappa.
Det började bli dags för att ta sig in till arenan, och pappa erbjöd sig att skjutsa mig.
När vi kom fram var det fullpackat med folk.
En massa tjejer stod och skrek i One Direction tröjor, och vissa tjöt till och med.
Jag fick syn på Rosie och Ellen som stod i mitten av kön, och jag gick fram till dom.
- Hi Nathalie! sa dom.
- Hi girls, sa jag.
Vi kollade oss runtom.
- It's a lot of people here. I never thought it would be like this, sa jag.
- I know, right! It's crazy. I can't wait to see them! sa Ellen och studsade på marken.
Det kom fram en ganska biffig kille och bad alla att tystna sig.
- Hi, my name is Paul. In just a minute we will let you guys come in.
Alla fans började skrika som dårar och trycka på kön.
- Oh my god! It's starting to move! skrek Rosie.
10 minuter senare befann vi oss inne i arenan, ganska nära scenen.
- We are so lucky! skrek Ellen och kramade om mig och Rosie.
Plötsligt började alla skrika, strålkastarna riktades mot scenen, jag hörde musiken komma igång, och ut på scenen kom dom!
One Direction har ju fortfarande inte direkt kommit in i berättelsen ännu, men nästa kapitel gör dom det!
Skulle bli jätteglad om någon ger en kommentar om vad ni tycker än sålänge? :)
2012-12-01
15:26:16
Gotta be you kap.1
Novellen handlar om 17-åriga Nathalie som nyligen har flyttat med sin pappa till London från Sverige.
- Gumman vakna!
Jag slog upp ögonen och såg pappa stå i dörröppningen. Han stressad ut, där han stod och förtvivlat försökte knäppa skjortan samtidigt som han hade tandborsten i munnen.
- Vad är klockan? frågade jag yrvaken.
- Klockan är åtta, och både du och jag är försenade! nästan skrek pappa och sprang in till sitt sovrum för att dra på sig byxorna.
Jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig sömnigt i ögonen.
- Men skynda dig då! Jag åker om 10 minuter, så vill du ha skjuts så får du skynda dig.
- Okej, mumlade jag och ställde mig upp.
Jag drog fram ett grått linne som jag snabbt drog på mig, och mina mörkblåa jeans.
Jag rusade in i badrummet för att måla mina ögonbryn och borsta tänderna, och det var det enda jag hann med.
- Kommer du? skrek pappa nerifrån hallen.
- En sekund! skrek jag och sprutade lite parfym på halsen.
Jag sprang ner för trappen och satte snabbt på mig mina svarta converse, och sedan hoppade jag in i bilen.
Väl framme vid skolan hade klockan redan hunnit bli tjugo i nio.
- Lycka till nu då med första dagen i skolan, sa pappa och gav mig en snabb kram.
- Tack!
Inne i skolan var jag först tvungen att leta mig fram till mitt skåpsnummer, och det var inte så lätt med säkert 700 skåp.
Till slut fann jag nummer 347, och jag gick med tunga steg åt det som skulle vara mitt klassrum.
Utanför dörren tog jag några djupa andetag, och öppnade dörren.
Innanför dörren satt kanske 25 elever med blickarna riktade åt mitt håll.
- Welcome, you must be Nathalie! sa en kvinna runt 40 år.
- Yeah, that's me... sa jag.
- We just finished math, and you can sit next to William, sa hon och pekade på en söt kille med brunt spretigt hår och bruna ögon.
Jag gick med snabba steg bort till William, och slog mig ner i bänken bredvid.
- I'm William, but you can call me Will, sa han och log stort mot mig.
- I'm Nathalie, sa jag blygt och log tillbaka.
Vi vände oss framåt, och lektionen fortsatte.
På rasten kom det fram några tjejer i klassen till mig. Dom välkomnade mig och presenterade sig själva.
-Hi, I'm Ellen, sa en flicka med långt blont hår och kristallklara, blåa ögon.
- I'm Rosie, sa en annan flicka. Hon hade brunt hår uppsatt i en slarvig knut, och bruna ögon.
Vi pratade ett tag, och dom undrade var ifrån jag kom. Dom blev mycket imponerade när jag sa att jag var ifrån Sverige, och dom verkade trevliga.
- So Nathalie. What kind of music do you like? sa Rosie och flinade mot mig.
- I'm sure she loves One Direction, sa Ellen och dom skrattade tillsammans.
- No, not really. Actually I've never heard them, sa jag.
- What?! oh my god, you need to hear them! sa Ellen och tog upp sin mobil.
Dom satte på en låt på högsta volym, och brydde sig inte om alla blickar vi fick i korridoren.
"I've tried playing it cool, but when I'm looking at you
I can never be brave, cause you make my heart race"
- Oh my god, here comes Harry! skrek både Rosie och Ellen och sjöng med i texten.
"Shot me out of the sky, you're my kryptonite
You keep making me weak, yeah, frozen and can't breathe"
Jag skrattade åt deras beteende och erkände att dom sjöng bra.
Tydligen skulle One Direction ha en konsert i London om bara två dagar, och tjejerna frågade om jag hade lust att hänga med, och självklart har jag det.
Efter skolan tog jag bussen hem.
När jag kom in i vårat nya hus gick jag direkt upp till mitt rum och satte igång min macbook.
Jag tänkte på One Direction, och bestämde mig för att lyssna på dom ett tag.
"Ett tag" blev till timmar, och jag märkte inte ens att pappa plötsligt stod i dörröppningen.
- Hej gumman! Hur var skolan? frågade han.
- Hej, den var helt okej. Jag träffade två tjejer som var trevliga, sa jag och log mot honom.
- Vad roligt! Jag går ner och sätter igång med maten, det blir någon pastasallad med kyckling, sa han och gick ner för trappen.
Vad tycker ni än sålänge? Kommentera gärna vad ni tycker!
Jag tar inte med One Direction i första kapitlet, men det kommer.
Nästa kapitel kommer ikväll skulle jag nog tro! :)
- Gumman vakna!
Jag slog upp ögonen och såg pappa stå i dörröppningen. Han stressad ut, där han stod och förtvivlat försökte knäppa skjortan samtidigt som han hade tandborsten i munnen.
- Vad är klockan? frågade jag yrvaken.
- Klockan är åtta, och både du och jag är försenade! nästan skrek pappa och sprang in till sitt sovrum för att dra på sig byxorna.
Jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig sömnigt i ögonen.
- Men skynda dig då! Jag åker om 10 minuter, så vill du ha skjuts så får du skynda dig.
- Okej, mumlade jag och ställde mig upp.
Jag drog fram ett grått linne som jag snabbt drog på mig, och mina mörkblåa jeans.
Jag rusade in i badrummet för att måla mina ögonbryn och borsta tänderna, och det var det enda jag hann med.
- Kommer du? skrek pappa nerifrån hallen.
- En sekund! skrek jag och sprutade lite parfym på halsen.
Jag sprang ner för trappen och satte snabbt på mig mina svarta converse, och sedan hoppade jag in i bilen.
Väl framme vid skolan hade klockan redan hunnit bli tjugo i nio.
- Lycka till nu då med första dagen i skolan, sa pappa och gav mig en snabb kram.
- Tack!
Inne i skolan var jag först tvungen att leta mig fram till mitt skåpsnummer, och det var inte så lätt med säkert 700 skåp.
Till slut fann jag nummer 347, och jag gick med tunga steg åt det som skulle vara mitt klassrum.
Utanför dörren tog jag några djupa andetag, och öppnade dörren.
Innanför dörren satt kanske 25 elever med blickarna riktade åt mitt håll.
- Welcome, you must be Nathalie! sa en kvinna runt 40 år.
- Yeah, that's me... sa jag.
- We just finished math, and you can sit next to William, sa hon och pekade på en söt kille med brunt spretigt hår och bruna ögon.
Jag gick med snabba steg bort till William, och slog mig ner i bänken bredvid.
- I'm William, but you can call me Will, sa han och log stort mot mig.
- I'm Nathalie, sa jag blygt och log tillbaka.
Vi vände oss framåt, och lektionen fortsatte.
På rasten kom det fram några tjejer i klassen till mig. Dom välkomnade mig och presenterade sig själva.
-Hi, I'm Ellen, sa en flicka med långt blont hår och kristallklara, blåa ögon.
- I'm Rosie, sa en annan flicka. Hon hade brunt hår uppsatt i en slarvig knut, och bruna ögon.
Vi pratade ett tag, och dom undrade var ifrån jag kom. Dom blev mycket imponerade när jag sa att jag var ifrån Sverige, och dom verkade trevliga.
- So Nathalie. What kind of music do you like? sa Rosie och flinade mot mig.
- I'm sure she loves One Direction, sa Ellen och dom skrattade tillsammans.
- No, not really. Actually I've never heard them, sa jag.
- What?! oh my god, you need to hear them! sa Ellen och tog upp sin mobil.
Dom satte på en låt på högsta volym, och brydde sig inte om alla blickar vi fick i korridoren.
"I've tried playing it cool, but when I'm looking at you
I can never be brave, cause you make my heart race"
- Oh my god, here comes Harry! skrek både Rosie och Ellen och sjöng med i texten.
"Shot me out of the sky, you're my kryptonite
You keep making me weak, yeah, frozen and can't breathe"
Jag skrattade åt deras beteende och erkände att dom sjöng bra.
Tydligen skulle One Direction ha en konsert i London om bara två dagar, och tjejerna frågade om jag hade lust att hänga med, och självklart har jag det.
Efter skolan tog jag bussen hem.
När jag kom in i vårat nya hus gick jag direkt upp till mitt rum och satte igång min macbook.
Jag tänkte på One Direction, och bestämde mig för att lyssna på dom ett tag.
"Ett tag" blev till timmar, och jag märkte inte ens att pappa plötsligt stod i dörröppningen.
- Hej gumman! Hur var skolan? frågade han.
- Hej, den var helt okej. Jag träffade två tjejer som var trevliga, sa jag och log mot honom.
- Vad roligt! Jag går ner och sätter igång med maten, det blir någon pastasallad med kyckling, sa han och gick ner för trappen.
Vad tycker ni än sålänge? Kommentera gärna vad ni tycker!
Jag tar inte med One Direction i första kapitlet, men det kommer.
Nästa kapitel kommer ikväll skulle jag nog tro! :)
2012-12-01
09:24:17
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
