One Direction novell

2012-12-08
00:06:16

Gotta be you kap.12
Louis perspektiv
 

Jag klev ur min bil och gick med tunga steg mot Eleanors dörr. Det skulle bli otroligt jobbigt att göra slut med henne, för jag tyckte ändå så mycket om henne, och vi hade känt varandra en lång tid. Jag ringde på dörren, och direkt öppnade Eleanor.
- Hi, sa jag och log lite svagt mot henne.
- Hi, sa Eleanor.
Det blev tyst ett tag, och jag visste inte hur jag skulle börja.
- Can I come in? frågade jag, och Eleanor nickade sakta.
Jag slängde av mig skorna och gick in i det välbekanta vardagsrummet. Eleanor slog sig ner i en soffa, och jag satte mig bredvid henne. 
- So you wanted to talk? började hon.
Jag satte mig med kroppen riktad mot henne, och tog tag i hennes händer, och dom darrade lite. Hon såg rädd ut.
- Just say it, viskade hon med gråten på rösten. 
Jag nickade lite och kollade henne i ögonen, som var lite tårögda.
- I think that we should break up... I'm in love with someone else. 
Eleanor slog händerna för ansiktet och började snyfta. Jag kände mig så hjälplös, för jag kunde ju inte trösta henne.
- Get out, snyftade hon.
När hon märkte att jag satt kvar så blev hon förbannad.
- GET OUT! skrek hon och stirrade kallt på mig.
Jag reste mig upp och gick ut i hallen. Även om jag hade full förståelse för att hon var arg och ledsen, så kändes det fel att lämna henne ensam. 
Jag sprang sista biten till bilen, och körde iväg så fort jag hade satt mig i den.
Tårarna rann ner för mina kinder, och jag lät dom göra det. Allt jag kunde tänka på var Eleanors sorgsna ansikte, och det tog verkligen emot att det var jag som hade orsakat det. Min mobil började ringa, och jag såg att det var Harry. Jag svarade.
- Hey, sa jag med darrig röst och snörvlade till.
- Louis? how are you? frågade Harry oroligt.
- Not good. I just broke up with Eleanor, sa jag och började gråta när jag uttalade hennes namn. Jag kunde inte få ur bilden av henne gråtandes ur mitt huvud.
- Do you want me to come? frågade Harry mjukt och förstående.
- Yeah, come to my apartment, sa jag och la på luren.
Den enda jag ville prata med just nu var Harry. Harry var alltid förstående, och man kunde alltid lita på honom. 
 

Blev ett kort kapitel :) Kram!
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: